Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfreds om hon lever eller dör, påminnandes själv, att hon icke
kan hava några goda dagar, om hon får leva, emedan modern
allareda haver begynt henne för sitt falska vittnesbörd, uppå
vilket hon dömdes, att plåga och kvälja». Förut hade hon
berättat, »att hennes moder, sedan hon var bränd, har i
sömnen kommit till henne och sagt: ’Kom till mig uti min glädje!’
och har Annika samma natt blivit illa hanterad, så att hon
om morgonen efter burit märke på kroppen».
När straffet över de kvinnor, som dömts att slita ris,
skulle gå i fullbordan, klagade vederbörande slottsfogde inför
rätten över »canaillen,[1] som hava kastat sten och snöbollar
på gubbarne, när de förrättade exekutionen på
Ladugårdslands-torget».
Två av de brottsliga kvinnspersoner, som fingo slita ris,
erhöllo en så eftertrycklig bastonad, att de kort därefter gåvo
upp andan på tukthuset. Den ena av dem var »Näslöskans»
dotter, som före döden avlade »en vacker och ångerfull
syndabekännelse i sorg över allt det onda hon anstiftat».
Sedan man sålunda oskadliggjort själva anstiftarna av
det onda, blev det helt tvärt tyst med pratet om trolldom,
och Hjärne berättar, att de, som förut »intet annat gjorde
än rände därmed och klagade sig, huru de föras, piskas och
anfäktas etc., de tiga nu vackert stilla, gå lömske och fälla
modet. Inga nya trollkäringar givas mera an.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
