Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De bohuslänska häxprocesserna togo sin början av en
skäligen obetydlig anledning i Marstrand på sommaren 1669.
Då anklagade nämligen en murmästare i staden en för
trolldom beryktad kvinna för att en kväll ha kommit in i hans
stuga, sedan han gått till sängs, och genom några hokus
pokus gjort, att han »strax miste sin mandom». Men
genom hotelser lyckades den stackars mannen och hans
beklagansvärda hustru skrämma den »arga trollkvinnan» att
redan samma natt komma tillbaka och bota den
förtrollade, som »strax blev frisk och fick sin mandom igen».
Den anklagade, som säkerligen förutsåg vilket straff som
väntade henne, föredrog att gå den världsliga rättvisan i
förväg. »Förmedelst Satans ingivelse» hängde hon sig en
söndag under pågående högmässa i fängelset. Men dessförinnan
hade hon under rannsakningen utfarit i häftiga beskyllningar
mot en annan kvinna, vars namn var Ragnill. De bägge
förmenta trollpackorna hade inför själva rätten »skällt»
varandra för en »Satans lemb» och »trolldjävul». Ragnill blev
dömd till döden, men drog i sin tur genom angivelser en lång
rad andra in i sitt olycksöde. Det är blott ett av de otaliga
fall under häxprocesserna, då en anklagad, som ser sig
hopplöst förlorad, åtminstone vill skaffa sig den tillfredsställelsen,
att hennes fiender eller sådana personer, som hon länge gått
och avundats, skola få det lika svårt som hon. »Skall jag gå
till döden», sade en anklagad kvinna, »skola ock de andra,
som varit med mig om Satans möten, dö med mig, antingen
de äro skyldiga eller oskyldiga.»
Främst i raden bland de sålunda angivna möter oss den
80-åriga Malin Ruths, som av Ragnill inför rätten hälsas med
dessa ord: »Du äst en trolldjävul och min kamerat och långt
värre, ty du äst en av dem, som håller fisken ifrån landet
och haver varit med att nedsätta kopparhästar i vattnet för
dem.» På domarens ylterligare frågor bedyrade Ragnill,
att »de ingen fisk kan få, så länge de kopparhästar står ute
i sjön», varför man borde taga upp dem igen. — Vi ha här ett
vittnesbörd om att en rikt givande sillfiskeperiod vid denna
tid nått sitt slut.
Den stackars Malin förhördes och torterades och undergick
det övliga vattenprovet, men hon ville icke vidkännas någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
