Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkesman som läkare, skald och romanförfattare - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon blev Stratonice, herdinnan i den roman, som Urban
Hjärne diktade, i själva verket hans eget ungdomssvärmeris
roman, som ger oss en intressant bild av en ung drömmare
från den karolinska tiden.
Blyg och blek är den kärlek, vi möta här, fjärran från
lidelsens glöd, fjärran från »allt som orenligt är». Den blott
drömmer, hoppas och lider. Sådant är den trogne herden
Celadons svärmeri för herdinnan Stratonice. Det osjälviska
i Celadons, d. v. s. Urban Hjärnes kärlek framträder så
mycket starkare, som den fattige prästsonen alltför väl visste,
att ingen möjlighet fanns att tänka på en förbindelse med
den högadliga jungfrun. Men för den kärleksträngtande
ynglingen var det ljuvhet nog att få leva i den fantasivärld,
där han gjort sig själv och den älskade till hjälten och
hjältinnan, och där färgerna voro lånade från herderomanerna,
varmed han närt sin inbillningskraft.
Celadons första möte med Stratonice, »som var över alla
målningar med skönhet och fägring begåvad», skildras
sålunda: »När Celadon henne såg, ack, huru blev han lika
såsom med en ljungeld slagen och kände sig en oförmodelig
eld i bröstet, den dock likväl tämligen dämpades, när han
av sin broder förnam henne — såsom hennes klädebonad
utvisade — vara av en ganska hög härkomst.» Men trots
hennes höga börd flammade kärleken upp hos honom, liksom
»hade man tänt i en blårhop, den där hasteligen förbrännes».
Något tillfälle att tala med den sköna fick han dock icke
på länge utan måste nöja sig med att då och då »med ögonen
skjuta några små och lätta kärlekskolvar», vilka Stratonice
till en början syntes »föraktligen upptaga i anseende till hans
oansenlighet, besynnerligen efter han (som tillförene av
hovfolket så högt utropad var) icke med sin kropps fägring och
andra beskaffenheter så däremot svarade». Sedan »gick
Celadon uti en lönlig och bittersöt ängslan; och begynte
den nyss upptända och tillika utslocknande elden mer och
mer taga till».
Så småningom växte likväl hans mod, och en dag, då han
råkade Stratonice, tog han sig före att »med brutna och
kärleksfulla ögon» giva henne sin böjelse till känna. »Då hon
detta varseblev och honom granneligen åskådade, tog han
till sig, likasom förfärad, en eldröd rodnad över ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
