Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkesman som läkare, skald och romanförfattare - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slog sina ögon med bedröveliga miner åt jorden.
Sanningen att säga: denna gången bevekte Celadon henne så,
att hon utan återvändo begynte se uppå honom.»
Emellertid vederfors Urban Hjärne den obeskrivliga
lyckan att få resa över till Sverige med samma fartyg, som
skulle föra den sköna och hennes anhöriga dit. »Nu önskade
Celadon», skriver Hjärne, »ingenting högre än en kontinuerlig
motvind, att, då de länge dröjde på vägen uti hamnarna,
han måtte få tillfälle insinuera sig[1] hos sin amasie,[2] efter man
på resor har uti sådana fall mycket större frihet än i städerna
och är större plaisir uti lundar och skogar vanka än i de
öde stenhusen.»
På Ålandshav tornade man lyckligtvis emot en annan
skuta, och medan fartyget nödtorftigt reparerades, gick
Stratonice med sin lilla syster i land på en ö. Den trogne
Celadon fick nu hjälpa dem att plocka blomster och binda
kransar.
Sedan man kommit fram till resans mål, var det emellertid
för en tid slut med Celadons kärlekssaga.
Men ryktet om Urban Hjärnes triumfer med skådespelet
Rosimunda nådde den skönas anhöriga, och så blev han
hugnad med en inbjudan till godset Edshammar, där Margareta
Bieike vistades hos sin faster. Här börjar nu för den trogne
Celadon en tid av slitningar mellan hopp och ängslan.
Slutligen råkar han i förtvivlan, då den sköna en dag, när hon
befinner sig i trädgården tillsammans med sin syster, knappt
behagar besvara hans vördnadsfulla hälsning och låter
honom tydligt förstå, att hon icke önskar hans sällskap. Nu
förbannar han otaliga gånger sin kärlek och lovar att för
alltid glömma henne, för vilken han i sin dårskap brunnit.
»Farväl, farväl», utbrister han, »du hetsiga och gagnlösa
låga! Aldrig skall du vidare plåga ett oskyldigt hjärta.»
Knappt har den olycklige älskaren slutat denna bittra
klagan, förrän han hör sitt namn ropas. Han rusar till och
finner Stratonice inför en situation, som kommit henne att
plötsligt glömma den avvisande kyla, hennes värdighet
kräver. En stor orm ringlar sig för den skönas fötter. Kärleken
ger då Celadon en Herkules’ mod och styrka. Han fattar
en väldig stock och krossar odjuret i hundrade stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
