Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N: Jag tackar för god underrättelse. Nu vet jag ock, vad
världen är, som lastas så mycket.»
Tre dagar senare höllo lärare och lärjunge följande
förståndsövning:
»N: Herre, vad är det för en sak att vara uppriktig?
K: Det är att bliva vid sanningen.
Jag vet intet, om det lönar mödan att vara uppriktig.
Jo men, det doger.
Herren visar mig, vartill det dåger!
När man dör, så kommer man i himmelen, de som känna
Christum rätt.
Men jag får intet vara uppriktig, efter såsom de andra
intet vilja vara så med.
Man skall icke hålla med partiet utan hålla med minsta hopen.
Den står sig likvisst bäst, som följer hopen åt.
Men på sistone går det illa för honom.
Jag tror intet, Herren kan visa ett exempel av någon, som
uppriktigheten har hulpit.
Noak, Abraham, Adam, Eva.
Adam och Eva dristar jag mig till att förkasta ifrån de
uppriktiges hop.
Gud upprättade dem ifrån deras synder.
På sådana stora skäl, härliga exempel och Herrens goda
underrättelser så vill jag ta Gud till hjälp och följa hans nåd,
bekännandes, att Herren haver behållit segern i denna kamp.»
Hela tiden ha vi sett läraren ställa sig så, som vore han
oviss om en viktig fråga, och liksom vädja till den sexårige
prinsens högre förstånd för att få upplysning! Vilken verkan
detta och i synnerhet slutorden skulle ha, är ej svårt att inse.
Den 16 april 1689 nedskrev Nordenhielm följande fråga:
»Vad är bästa rådet för en sorgbunden människa?
Karl: Till att trösta sig med Gud, det är det bästa rådet.
Mig tyckes att få gråta sig väl mätt, det lisar en mer.
Vårföre det?
Ty jag sir, att alla människor, som sorgbundne äro, de fly
först till gråten, innan de vända sig till Gud. Aldrig gjorde de
så, om icke gråten fölle dem sötast ibland alla tröster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
