Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Femtonåringen förklaras myndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta och med en förvånande sakkunskap och visade redan
nu, att han visste, vad han ville. »Hans Maj:t fann förslaget
i nåder för gott», eller »Hans Maj:t fann detta billigt och
skäligt», heter det allt emellanåt i protokollen.
Men han kunde också moltiga, när han fann »skäligt».
Så när fråga var om att utnämna överste Mauritz Vellingk
till general. Under den långvariga överläggning, som hölls
därom, uttalades de vackraste lovord om Vellingk, och
konungen tillfrågades upprepade gånger om sin mening, men
»Hans Maj:t utlät sig ej till något». Alla försök såväl av hans
farmor, änkedrottningen, som av förmyndarne att förmå
honom till ett uttalande möttes av femtonåringen med samma
hårdnackade tystnad. »Av Hans Maj:t blev härtill intet
svarat», heter det i protokollet efter varje dylik vädjan. Troligen
hade han av sin fader hört något ofördelaktigt om Vellingk,
och det hade bitit sig in i hans minne. Karl XI:s tanke om
mannen framgår av ett brev till Nils Bielke, vari han skrivit:
»Vällingen är en god karl nog, men han är alltför konstig.»
Förmyndarregeringen blev mycket kortvarig. Vid den
riksdag, som samlades i november 1697 för att bevista Karl XI:s
begravning, framkastades redan på tredje dagen helt
plötsligt, men säkerligen ej oförberett, det förslaget, att konungen
genast skulle förklaras myndig. Frågan hade, berättar
Nordberg, dagen förut, som var en söndag, »efter sluten aftonsång
uti ett förnämt samkväm något varit å tal».
Adelns protokoll berätta, hur saken kom upp vid
riksdagen. Under en paus i de egentliga förhandlingarna började
lantmarskalken liksom samtalsvis inför ledamöterna av
första klassen, vilka sutto honom närmast, utbreda sig över
konungens stora, tidigt utvecklade egenskaper. Ȁr icke
det», sade han, »en oförliknelig hugnad uti vår stora sorg,
när vi betänka, vad nåd Gud oss bevisar och låter oss uti en
stor konungs ställe så snart därpå se en mild och nådig
fullväxt och lika stor konung igen. Huru lycklige vore vi, om
vi nu vid närvarande tillfälle finge se honom på sin tron och
själv allena styra sitt rike, emedan ingenting hindrar, inga år
äro uti högstsalig Kongl. Maj:ts testamente föreskrivne [för
myndighetsförklaring]. Hans Maj:t torde ock kanske vara
tillfreds och med nåder upptaga Dess trogne undersåtares
begäran. Vi sågo ju honom i förrgår på rikssalen som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
