Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Femtonåringen förklaras myndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ängel, [så] att alles hjärtan rördes: och tror jag ingen trogen
undersåtare finnes, som icke skulle önska Hans Maj:t på sin
ärftelige tron.»
»Där avbröts lantmarskalkens samtal utav hela
ridderskapets och adelens glädjerop, som alla med en mun önskade,
att Hans kongl. Maj:t ville nådigst antaga sitt rikes styrelse,
viljandes strax besluta, att ett utskott skulle nämnas, som
i underdånighet måtte bedja Hans Maj:t därom.»
Lantmarskalken, som hade stor möda att »tysta dem uti
deras fröjd», yttrade: »Det är en förnöjelse och innerlig glädje,
att detta är av en händelse skett allena, av det att jag
tillfälligtvis kom att tala med första klassen om Kongl. Maj:t
och dess stora egenskaper.»
Protokollet fortsätter: »Ridderskapet och adeln sade ännu
alla ja, betygandes sin åstundan därtill; och som hos de
andre stånden detta ock lärer komma på tal, så sade de sig
gärna vilja vara de första, som göra denna framställning till
Hans kongl. Maj:t, på det de måtte förekomma de andra
ständerna och därmed vinna Kongl. Maj:ts bevågenhet och
visa sin kärlek och trohet för Hans kongl. Maj:t.»
Ett svagt försök till motsägelse hördes, men det tystades
genast ned med hotelse, att talaren skulle bli utkastad
genom fönstret. Lantmarskalken förklarade det alltså vara
adelns önskan, att konungen skulle tillträda regeringen, och
häri instämde alla, kastade sina hattar i luften och ropade:
»Leve konung Karl den tolfte!»
I adelns beslut instämde rådet och de ofrälse stånden
samma dag. Genom ett utskott av alla stånd framburo
ständerna nu inför konungen sin underdåniga längtan att se
honom själv åtaga sig regeringsbördan. Karl svarade, att han
icke ville avslå deras trägna anhållan utan i Guds namn
åtaga sig rikets styrelse. En trovärdig berättare säger, att
ynglingen därefter gått in i sin sängkammare och tillbragt
en timme ensam i bön.
Varför denna brådskande iver hos ständerna? Adeln
hoppades att genom förslaget, som utgick från detta stånd, ställa
sig in hos den unge envåldshärskaren. Det borde ju ej bli
svårt att förmå en femtonårig pojke till eftergifter i
reduktionen. Han skulle naturligtvis tycka det var roligt att få
visa sig frikostig! De ofrälse stånden sågo, som böndernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
