Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Femtonåringen förklaras myndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigarkonungens sida om en humanitet, som stod långt
framom hans rådgivares. Saken gällde ett grovt brottmål.
Både föredraganden i rådet och presidenten i Svea hovrätt
tillstyrkte, att man skulle använda pinliga medel för att
framtvinga bekännelse av den anklagade, och häri instämde
de övriga närvarande rådsherrarne. Men konungen
förklarade: »Den bekännelse, som med tortyr uttvingas, är intet
fast skäl att fälla eller döma någon uppå», och resolverade,
att den misstänkte skulle sättas ensam i ett fängelserum,
där prästerna borde »med all lämpa och saktmodighet föra
honom till sanningens bekännelse och en rätt syndaånger».
De som sågo, hur den unge konungen gick upp i sina
plikter som regent, började rentav frukta, att han skulle arbeta
ut sig. Men därmed var ingen fara, ty genast han kände sig
fri från regeringsbördan för dagen, tog hans ungdomsglada
hurtighet ut sin rätt. Då blev det ett friskt idrottsliv med ritter
och jakter, framför allt på varg och björn. Med tiden började
Karl tycka det vara fegt att bruka skjutvapen mot skogens
konung. Han hittade på att klappa upp Nalle med träpåkar
och att beväpna en del av sina följeslagare med högafflar
av trä och ingenting mer! Tvekamp skulle det vara, icke
jakt! När skogens lurvige best reste sig till dråpslag mot den
djärve motståndare, som stod på andra sidan om jaktnätet,
stötte denne gaffeln om hans hals, så att han damp
baklänges, varefter andra skyndade till och bundo ihop
ramarna på honom.
En tid roade sig Karl, liksom hans far en gång gjort, med
att hålla en tam björn. Men glädjen tog en hastig ända.
Härom berättar en page hos konungen vid namn Kagg, som
sedan blev major, i sin dagbok: »Anno 1699 den 10 augusti
om aftonmåltiden åt björn opp hela pyramiden vid kungens
bord och drack en kanna spanskt vin opp, den jag på Hans
Maj:ts befallning opphämtade, då björnen blev hel drucken,
sprang så i yran på vinn’ och stupade ned på lilla borggården
och slog ryggen av sig och tredje dagen efter dog, fast
fältskären ej kunde hjälpa.»
Karl XII:s ritter voro vilda som faderns. Vid
gästgivargårdarna på vägen, där han skulle fram, måste man hålla
hästarna sadlade för ögonblickligt ombyte. Han gav sig
inte ens ro att gå inom dörren, hur ruskigt vädret än var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
