Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Femtonåringen förklaras myndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talman yttrade, »hellre en konung än flera». Och
förmyndarne själva? De hade för ej länge sedan fått se, hur pass
angenämt det var att bära ansvaret för regeringen.
Men adeln fick snart klart för sig, att den missräknat sig
grundligt. Reduktionen fortgick som förut, och ståndets
böneskrift om lindring besvarades vänligt men avkylande.
Karl XII var inget vanligt barn! Vid kröningen brukade
ärkebiskopen inför altaret sätta kronan på den smordes
huvud. Men Karl XII han red till kyrkan med kronan på,
lade av den, medan ärkebiskopen smorde hans panna, men
satte därefter själv kronan på igen. Den sedvanliga
kröningseden till Sveriges folk brydde sig den nye konungen ej
om att avge. »Det gick ständerna genom märg och ben»,
säger en samtida berättare. Det var den fullfjädrade
självhärskaren, »allenast inför Gud ansvarig för sina handlingar».
Och ändå, hur gossaktig där han satt i Storkyrkans
högkor och förstrött plockade på kröningsmantelns svarta
hermelinssvansar, under det han åhörde Spegels kröningspredikan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
