Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Vid stormens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den högtidliga audiensen var Hans tsariska Majestät
idel välbehag vid åsynen av de dyrbara presenter, som buros
förbi honom; och då han fick syn på en handkanna av silver,
föreställande vinets gud, kunde han icke låta bli att peka
dit åt och med ett belåtet bredgrin utbrista: »Si Bacchus!»
Vid ett senare nattligt samkväm blevo ambassadörerna
kärvänligt mottagna och »med vin och många skålars
omdrickande tämmeligen contenterade.»[1] Hans tsariska
Majestät var även nu vid ett briljant humör och »viste sig emot
deras excellenser icke allenast mycket from och nådig utan
till överflöd famntog och kysste deras excellenser många
gånger å rad; och blevo de intet kvitte hans konversation
förr än kl. 9 om aftonen». Ja han var till och med så nådig,
att han med ambassadörernas förlov »tog av dem perruquerne
att se, om de vore gråhårote». Och när han kom till
ambassadens huvudman, som gick på sitt sjuttionde år, »kysste han
honom i pannan och omfattade honom».
Över ett nytt samkväm, tre dagar senare, vilar det däremot
i början ett hotande åskväder. Vi se i den svenska
ambassadens berättelse tsarens narr, »som allestädes följde honom
efter, lång till växten och klädd i röda kläder», träda upp och
»med hårda ord och beskyllningar utfara på bojarerne, såsom
de där föga eller alls intet bekymrade sig eller togo till
hjärtat, vad mödo och besvär Hans tsariska Maj:t utstode för
deras och alle sine undersåtares välfärd. De låge hemma,
gjorde sig gode dagar och samlade store penningar och
ägodelar, i det stället att Hans tsariska Maj:t lede brist ibland
både på mat och dryck, hade månge trötte stunder och hölle
själv sitt liv ospart. Skulle Hans tsariska Maj:t — det Gud
dock nådeligen avvände — något dödeligit tillstöta, så skulle
de däröver snarare visa glädje än sorg och tycka det väl vara,
att de finge låta, som de själve ville. Att de nu ställde sig
honom underdånige och lydige, buckade och bugade, skedde
mera av räddhåga och tvång än deras lust och goda vilja.
Hans tsariska Maj:t kunde nogsamt själv märka, vad
undersåtligit och troget hjärta de till honom bure, när de läte
spörja allehanda tröghet att understödja honom i de
kostsamma krigsförfattningar och annat mera, som han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
