Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Vid stormens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra, oansett de ägde store gods, härligheter och mycket penningar.
Med desse och andre slike tillmälen hölt han länge an,
anhörandes dem tsaren lika som icke så alldeles otrolige,
kastandes ögonen nu på den ena, nu på den andra av bojarerne, vilke
såsom försagde och häpne sutto alldeles tyste och mållöse,
intill dess äntlig den gamle knes Michaila Alehukovitz
Tzerkaskoi fattade modet och sade sig för sin person intet kännas
vid någon av desse förvitelser.» Han sade sig ha så levat
intill sin ålderdom, att han därför kunde stå till svars inför
vem det vara månde. På samma sätt utlät sig fältherren Schein.
När skålandet väl kommit i gång, lättade emellertid det
hotande ovädersmolnet, och med orden »Vi måtte
komma närmare tillsamman» lät Peter skjuta borden intill
varandra och tog plats vid sändebudens bord. Hans tsariska
Majestät »visade sig nu mycket glad och inlät sig uti
allehanda lustigt tal, drack dem ock såsom oftast till». Därvid
fordrade han, att ambassadörerna skulle göra duktigt besked
för sig i bägaren; och när han fick syn på en page, som bar
bort ett glas från en av svenskarne, utan att denne druckit
det i botten, »fattade han i en vetesimbla på bordet och
kastade pågen i huvudet, obligerandes[1] honom att bära glaset
tillbaka».
Fram på nattkröken passade beskickningens huvudman
på att smita ifrån den för hans krafter alltför rikliga
välfägnaden in i en kammare bredvid festsalen. Där lade han sig,
påklädd som han var, ovanpå täcket och somnade. Men den
som tog reda på vart han tagit vägen, det var alla ryssars
självhärskare. Han går in i kammaren, väcker den sovande,
sätter på honom hans peruk, som en page nyss förut tagit
av honom, tar honom med sig ut i festsalen igen, och där får
den försvunne vackert sätta sig till bords.
Efter en stund blir det gräl nere på gården mellan den
svenske tolkens dräng och en ryss i tjänst hos tsarens
gunstling Mensjikov; och om en stund kommer ryssen springande
upp till sin herre och påstår, att svensken dragit sin värja
mot honom. Mensjikov berättar det vidare för tsaren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
