Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I vinterkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marschen från Narva till Lais. De försiggå, säger han, »med
mycket sorl och komplimenter. Hon, bruan,[1] måste allt
tjuta och lipla[2] i ett bort och beklaga sin jungfrudom; och
hon bär kläde över ansikte och låter intet si sej. Och han tar
henne se’n under armen och taskar åv[3] med henne. Framför
går en med värja och korsar i alla dörrar. Se’n, när de sku åka
till vixel, sätter bruan sig på ett hyende i släen, och han sätter
sig i knä på henne, och allt brufolket sorla i ett bort som en
hop med vargar och ha en säckpipa framföre. De, som bo
när ryska gränsen, de dantza på ryska maneret och stå, tripta
och trampa emot varannan på ett ställe i cadants å skrika å
krumma och vria sig i ryggen som matkar.»
Karls officerare fördrevo sina lediga stunder med
klappjakt, baler och dryckeslag och voro »rätt lustige», säger vår
vän Stiernhöök. Visserligen var det mycket sjukligt i armén,
men inte fick man hänga läpp för det. En sjukdom, som
särskilt omnämnes i skildringar från denna tid, är en hetsig
fläcktyfus, »som lade hop ögonen på mången brav och
omistelig karl». Det var nog inte så nyttigt för svenskarne, att de
måst tillbringa de närmaste dagarna efter segern vid Narva i
fiendens läger, ty det ser ut, som om de bekanta ryska
lägerlössen på dem överfört farsoten och sålunda tagit hämnd på
sina forna värdars besegrare. Bland dem, som skördades
av »fläckfebern», märktes Karl XI:s kusin, hertig Adolf
Johan, äldste son till pfalzgreven med samma namn. Han
hade efter sin flykt från hemmet[4] länge utan framgång sökt
anställning i Sverige. Då gick han till sist i österrikisk
krigstjänst och gav sådana bevis på både mod och militära
kunskaper, att han avancerade till överste. Men han lade också i
dagen, att han ärvt sin faders underliga, egensinniga lynne.
Vid krigsutbrottet 1700 hade han återvänt till Sverige och
följt Karl XII:s här, dock utan att anförtros något befäl.
Karl gjorde allt vad i hans makt stod för att råda bot på
sjukligheten vid armén. Stränga skrapor vankades för
sådana överstar, som vårdslösade vare sig friska eller sjuka
på sina regementen. Soldaternas tillgivenhet för den unge,
käcke och omtänksamme konungen tillväxte för var dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
