Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med Thorns intagande kan Augusts maktställning sägas
vara bruten, och i stället börjar tsar Peter framträda som
den farligaste av Sveriges fiender.
Hermelin hade i maj månad i ett förtroligt brev till Barck
uttryckt det missmod, som rådde i fältkansliet i anledning av
Pipers fåfänga försök att förmå Karl XII till att ändra krigsplan.
Han yttrade då: »Jag tör intet skriva, vad jag vet och tänker.
Här är intet hopp: allt blir dageligen värre. Jag är alldeles
förtvivlad men ger mig likväl tillfrids, efter ej annat kan
vara. I ären lycklige, att I ej sen och hören allt vad vi höra.»
Den 20 september låter det så här: »Det går långsamt efter
vanligheten med vårt företagande; och vem är orsaken
därtill [annat] än den som inga råd vill följa. Här är varken
nog krut eller lagom kulor. Vacker anstalt! Varav följer
först skam och sedan förtvivlan; och fruktar jag, att detta
haver en slem efterföljd.»
Fjorton dagar därefter föll i alla fall Thorn. Då blev
Hermelin idel belåtenhet och uttalade sig sålunda: »Gudi vare
lov, som allt detta så väl styrt, att Hans Maj:t har sitt folk
förskonat och ändå haft tillfälle till att vinna så stort beröm!
Konungen har förtjänat tack, som var orsak, att stormningen
ej gick an; vilken utan tvivel, som vi nu si, hade kostat folk.»
I Stockholm blev glädjen över de hugneliga tidenderna om
Thorns fall obeskrivligt stor. Barck berättar för Hermelin,
hur det då festades om: »Jag måste», skriver han, »änteligen
till gubben Iser och där med flera goda vänner drack k.
Brors skål iteratis viribus,[1] så att huvudet ännu sitter på
sned och mig är omöjeligit att i dag komma mig före. Det är
ock orsaken, att jag nu intet kommer fort med skrivande,
utan ber k. Bror om ursäkt till härnäst. Är icke det en vacker
ursäkt? Det är en lycka, att i dag intet görs något i kansliet
före middagen för revisionsdagens skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
