Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöd och sjukdomar härja bland de i staden instängda
soldaterna, och ryssarne dogo som flugor.
Men även svenskarne fingo slita ont. I traktens bondstugor
fanns till slut nästan ingen mat att få, ty bönderna hade grävt
ned sin spannmål. Men de svenska knektarne hittade på att
med pikar och de långa värjorna söka upp dylika
underjordiska förrådskammare. Erfarenheten lärde dem snart, att
en fläck, som vid töväder först blev bar, eller där rimfrosten
satte sig, lovade gott för dylikt underjordiskt skattsökande.
Medan Karl nu höll ryssarne inneslutna, gav August
befallning åt Schulenburg att med sina sachsare kasta sig över
Rehnsköld, som med blott 9,000 man stod i västra Polen,
krossa hans armé och sedan undsätta Grodno. Fastän
Rehnskölds armé var endast hälften så stark som sachsarnes och
därtill saknade artilleri, gick fältherren, mot allas förmodan,
rakt på fienden vid Fraustadt utan att bry sig om hans
kanoneld. Men så var Rehnsköld också en härförare med
makalös förmåga att få folket med sig. Alla i hans armé
berömde honom högeligen, berättar Josias Cederhielm i ett
brev till sin broder och tillägger: »Mot fienden tager han
vissa och försiktiga mått. När det gäller till slags, är han
tapper och kallsinnig. Uti befälet är han allvarsam och sträng
men i umgänge med sina underhavande god och vänlig, har
allt ospart till Kongl. Maj:ts tjänst utan att tänka uppå att
göra sig någon enskilt nytta.» En annan vittnesgill person i
generalens närhet, hovsekreteraren Nils Reuterholm, en man
som sedermera blev landshövding, säger om honom i ett brev
till en vän, att »alle i gemen honom älska och berömma».
Själva polackerna talade väl om den mannen, tillägger han.
Men andra vittnesbörd tyda också på en viss kärv
högdragenhet och häftighet hos fältmarskalken.
Rehnsköld kände genom överlöpare och rekognosceringar
väl till sachsiska arméns planer på att omringa svenskarne
och beslöt därför, i förlitande på sitt förträffliga kavalleri,
att förekomma dem.
Det svenska rytteriet hade nu ett sådant anseende, att
kavalleriet på sachsarnes vänstra flygel nästan vid blotta
anblicken av motståndarne sprängde bort i besinningslös flykt.
Dock hade det sinnesnärvaro nog att på vägen plundra sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
