Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen tross. Därefter blevo återstoden av sachsiska kavalleriet
samt de ryska hjälptrupperna slagna på flykten. Men det
sachsiska fotfolket — vilket ju ej heller hade så lätt som
rytteriet att rädda sig genom flykt — höll ihärdigt stånd.
Slutligen spred sig dock paniken även till denna del av den
sachsiska armén, och då råkade den också i upplösning.
På två timmar vunno svenskarne med ringa manspillan
en lysande seger, som nästan tillintetgjorde Augusts nya
armé. Den kostade honom nämligen 7,000 man i stupade
och minst lika många fångar. Det var den 3 februari 1706.
Därmed hade Rehnsköld slagit ihjäl Augusts planer på att
undsätta Grodno.
Karl XII lyckönskade i hjärtliga ordalag sin general till
hans stolta seger. »Jag kan», skriver han, »nu intet längre
dröja att önska Herr Generalen mycken lycka till den käcka
och stora drabbningen, som Generalen hållit med sachserna.
Det är säkert en så fullkommen och stolt seger, som Vår Herre
denna gången har givit, så att han intet kan vara större.
Och jag fröjdar mig övermåttan, att Herr Generalen och de
brava regementerna hava haft denna förnöjelsen till att
hålla en så skarp och lustig lek.» En månad senare skriver
konungen åter: »Jag kan ändock intet förbigå att önska Herr
Generalen ännu en gång lycka över denna stora segern, som
så tappert är här hållen genom den allra högsta Gudens
betedda nåd. Man kan intet nogsamt tacka Vår Herre därför,
som alltid giver sitt bistånd. Jag har fröjdat mig ock
särdeles däröver, att Generalen blivit avrådder uti detta
tillfället, och jag hade lust till att veta, vad för hästar Herr
Generalen ridit i slaget och vilkendera som blivit skjuten.»
Ej var han karg på beröm, den för egen del så blygsamme
konungen, som i sina brev aldrig talar om sig själv som
segrare — alltid är det »de svenska regementena», »svenska
fotfolket» eller »svenska kavalleriet», som vunnit framgången.
Nordberg berättar också, att Karl aldrig ville veta av beröm,
»så att om en discurs föll angående den eller den action och
någon därvid nämnde något besynnerligit om honom själv,
vände han strax talet på något annat. Eller om Hans
Maj:t sköt till måls med pistol och någon sade, att han
träffat fläcken eller närmast utav alla, avböjde han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
