Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
männen i hans omgivning. Visserligen skulle han lätt ha
kunnat återtaga de förlorade områdena, men någon
varaktig framgång skulle därmed ej varit vunnen. Karl kunde
ju ej beständigt bli stående där med sin här, och så snart han
lämnade dessa trakter, skulle ryssarne vara där och börja
leken på nytt. Nej, nu gällde det att bringa den
östeuropeiska frågan till en definitiv lösning.
Det sannolikhetsresultat, som framgått av
meningsutbytet angående Karl XII:s ryska fälttågsplaner, är, att hans
huvudsyfte varit att rikta en avgörande stöt mot Rysslands
hjärta, den gamla, heliga huvudstaden Moskva. Ett sådant
tillvägagående hade ju förut medfört önskad verkan gent
emot de båda andra fienderna. Fredrik IV hade nämligen
tvingats till fred genom faran för Köpenhamn, August II
likaså genom svenskarnes inbrott i Sachsen.
Den forskare, som grundligast satt sig in i dessa frågor, är
Stille, som också underkastat dem en skarpsinnig
granskning i detalj ur militära synpunkter och under samarbete
med militära fackmän. Klart är ju, att taktiska och
strategiska rörelser måste bedömas av fackmän, om
deras verkliga innebörd och ändamål skola kunna
klarläggas. För att förstå Karl XII:s, liksom varje annan
fältherres militära operationer är det även absolut nödvändigt
att känna till vägnätet och terrängen. Att söka bedöma
hans fälttåg utan hänsyn till dåvarande vägförbindelser och
till flodlinjernas betydelse för operationerna, är ungefär lika
orimligt, som om någon skulle ta sig för att på sjökortet draga
upp farleder utan att bry sig om grund och undervattensskär.
Något liknande har emellertid faktiskt skett i en del
historisk litteratur. Detta har också lett till att kritik
riktats mot Karl XII, för att han t. ex. icke marscherade raka
vägen genom sumpmarker och skogar, där det skulle varit
absolut omöjligt att föra fram en större armé! — Resultaten
av Stilles granskning har vunnit ytterligare bärkraft genom
generalstabens stora arbete »Karl XII på slagfältet».
Obestridligen äro dessa tydningsförsök också överlägsna
motsidans däri, att det genom dem har blivit någon mening
med vad ett av Sveriges skarpaste huvuden tog sig för,
medan man i äldre framställningar ej haft andra
förklaringsgrunder än Karls envishet och oresonliga kamplystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
