Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tsaren nog icke skulle våga bränna i Severien av
farhågor för att kosackerna i sådant fall skulle göra uppror.
Severien var — för att tala med bataljonspredikanten
vid Kronobergs regemente Sven Agrell — »ett mycket
ymnogt land av allehanda Guds gåvor». Där kunde de våra
påräkna ett av kriget orört provianteringsområde och en god
operationsbasis. Där skulle man ock komma i närmare
beröring med kosackerna, med vilka man redan förut
underhandlat. Men skyndsamhet var här i hög grad av nöden, ty
det gällde att komma in i landet före moskoviterna, så att
dessa ej hunne att ödelägga det och göra det obrukbart som
operationsbasis. Frågan var då, om en så snabb marsch
läte förena sig med hänsynen till Lewenhaupts kår.
Det närmaste målet för Karls manövrering under den sista
tiden hade varit att föra ryssarne ur varje ställning, från
vilken de kunde på allvar antasta Lewenhaupts kår. Nu gällde
det att veta, när denna skulle kunna vara framme vid
huvudarmén. Karl hade börjat bli otålig över att ingenting
avhördes från generalen; och den 29 augusti fick Lewenhaupt
order från konungen att påskynda sin marsch. Han befann
sig då i Dolhinov, omkring 100 km. norr om Minsk. Där
hade han stått i nära två veckor, men icke förty dröjde
generalen kvar där ännu tre dagar; och efter uppbrottet gick
marschen icke med större hastighet än i genomsnitt 11
kilometer om dagen.
Den 5 september hade Karl sänt honom ett nytt bud med
anmaning att raska på. Kort innan de avgörande
överläggningarna höllos om huvudarméns marsch från Tatarsk —
det var i konungens tält på aftonen den 14 september —
hade Karl fått rapport från utsända kunskapare, att
Lewenhaupt kommit över Dnjepr. Konungen ansåg sig då kunna
lugnt marschera söderut, eftersom Lewenhaupt under
sådana förhållanden lätt borde kunna hinna upp huvudarmén i
norra Severien, dit han hade kortare väg än denna (se kartan
sid. 583) och under sin fortsatta marsch dit skulle av
huvudarmén vara betäckt mot ryssarne.
Karl ansåg sig alltså ej behöva vara orolig för den
Lewenhauptska kåren. Att följa Pipers råd och gå tillbaka mot
Dnjepr för att möta generalen ansåg konungen under sådana
förhållanden ej blott obehövligt utan även farligt. Då skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
