Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Pultavas belägring. Konungen blir sårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och börjar »mycket le», när generalkvartermästaren
troskyldigt berättar om hur han varit och utfrågat Mazepa.
Detta har emellertid icke hindrat en del beskäftiga pennor
att sätta sig i rörelse och brodera ut den goda historien
samt tyda den som bevis på att Karl velat härma Alexander
den store och utsträcka sin härfärd ända in i Asien!
För att nu återvända till Pultavas belägring, så har
fänrik Petre också ett par egendomliga episoder därifrån att
bjuda på. Han berättar, hurusom konungen den 15 maj
klockan 11 på aftonen kommer ned i löpgraven och befaller
översten, som sköter kanonaden, att upphöra därmed.
Översten blir misslynt och yttrar, att om konungen blott ville
låta honom fortsätta att beskjuta staden sex timmar till,
»skulle Hans Maj:t få sin lust uppå densamma». Men
konungen bara »klappade översten på axeln, kallandes honom
’Grossvater’[1] samt bad honom intet vara så ond. ’Vi finner
honom väl alltid.’ Och så blev den gången intet mera därvid
uträttat», säger Petre och tillägger, att man härav kan
»alltså ej annat sluta, än att Hans kungl. Maj:ts vilja intet varit
denna staden sig att bemäktiga — ty om han det velat, så
hade väl större flit därvid använts.» Petre drager i stället
den slutsatsen, att Karl XII använde belägringen som en
utväg att locka ryska armén att komma till undsättning
och sedan »hålla stånd och staden försvara, eftersom Hans
Maj:t aldrig kunnat honom därtill bringa sedan vid Holovsin.»
Löjtnant von Weihe berättar i sin dagbok, att han gjorde
Karl XII uppmärksam på hurusom invånarne i Pultava
gingo utanför muren åt klostersidan och betade sina
kreatur samt skuro ris till faskiner. Men då han därvid yttrade
något om att det borde förhindras, svarade konungen blott:
»Vi kunde väl hindra dem från mer än det, om vi bara ville.»
Sex dagar efter den episod, Petre omtalat, stod fänriken
på vakt i löpgravarna på den farligaste posten. Vid 10-tiden
på kvällen kom kung Karl dit och slog sig i samspråk med
honom och frågade, om han varit med i Lewenhaupts
aktioner i Kurland och Lithauen. Vartill Petre svarade ja
och började berätta, »vad sig därvid tilldragit», och höll på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
