Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kvarlämnade trupperna, några hundra man, som ej
hunnit inskeppas, blevo anfallna av överlägsna ryska
stridskrafter. De hade i all hast lyckats förskansa sig bakom
trädstammar och vägrade att ge sig. Men efter en livlig
skottväxling lyckades en avdelning ryska grenadjärer, som vadade
ut i vattnet, att bakifrån komma in i förskansningen, och nu
började ett förfärligt slaktande både därinne och bland dem,
som sökte simmande rädda sig ut till de svenska fartygen,
vilka lågo ute och väntade.
I ett »miserabelt tillstånd» återkom Lybeckers expedition
hem. Den nyttan hade den dock gjort, att en ganska ansenlig
del av ryska armén en tid bundits i Ingermanland. Men nu,
efter massakern på hästarna, kände sig ryssarne för en god
tid framåt trygga mot ett upprepande av företaget. Sålunda
frigjordes en del av deras stridskrafter i Ingermanland och
kunde sändas att förstärka huvudarmén, och fälttåget fick
alltså även i detta hänseende rakt motsatta verkningar mot
vad Lybecker avsett.
Generalens åtgöranden på våren 1710 voro ej ägnade att
reparera hans anseende som fältherre. Hans uppgift att
undsätta Viborg var dock ingalunda lätt, ty fiendens
krigsmakt var fyrfaldigt överlägsen hans egen, och
underhållsfrågan hade för vart år, som gått, blivit allt svårare att lösa.
Alltsedan år 1706 hade nämligen årsväxten i Finland varit
dålig, och 1709 hade det blivit missväxt i större delen av
landet. Så länge marken var snötäckt och inget bete fanns
för hästarna, ansågs det omöjligt att sammandraga de finska
trupperna. Först sedan man hunnit ett stycke in i maj,
utfärdade Lybecker order till Finlands vapenföra manskap att
samlas i Kymmene och Keltis, ett tiotal mil väster om Viborg.
Men vad hjälpte det, när högste befälhavaren ändå icke
trodde på möjligheten av att rädda Viborg! I brev till
defensionskommissionen utvecklade Lybecker en osedvanlig
energi för att bevisa omöjligheten av varje företag med en
lantarmé i det syftet. Endast från flottan menade han att
Viborg kunde få undsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
