Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge kunde »hålla sig utur ränseln, sedan de en gång fått
smaka den rena kärnan».
Mollins ingripande hade blott för tillfället dämpat oron
bland bönderna. Fortfarande bedrevs en stark agitation för
att de skulle vända hem igen. Orostiftarne gingo »från den
ena hyttan till den andra» och uppmanade bönderna att
vända hem. Efter hand lyssnade allt fler till det talet; och den
3 juli, då uppbrott skulle ske, »hade största delen av
bönderna ifrån alla socknar blandat sig tillsammans och begynte
marschera tillbaka».
Ingen socken vågade dock gå i spetsen, och när befälet
grep in med kraft, lyckades det förmå bönderna att vända
om. Men deras försök upprepades vid de följande rastställena,
och till sist brast all disciplin. Av de 2,500 man, som brutit
upp från Österbotten, kommo endast något över 700 fram
till Keltis. Alla övriga hade »stuckit till skogs» och rymt hem.
I grund och botten hade det icke så mycket varit
knappheten på befintlig proviant utan mest fruktan för att man
skulle få svälta på hemvägen, som satt skräck i böndernas
odisciplinerade skaror.
Då det fåtaliga uppbådsmanskapet äntligen kom fram,
hade emellertid Lybecker ingen användning för folket. Viborg
hade för en månad sedan fallit i fiendehand, och snart fingo
österbottningarne återvända hem.
Straffet för österbottningarnes disciplinbrott uteblev
naturligtvis icke men blev dock ganska lindrigt. Visserligen
blevo tio bönder, som överbevisades om att ha agiterat för
rymning, av häradsrätten och Åbo hovrätt dömda till döden,
men regeringen mildrade domen till fem eller sju gånger
gatlopp. De två värsta uppviglarne skulle dessutom sändas till
Marstrand på straffarbete i halsjärn »på behaglig tid». Alla
andra, som rymt, sluppo undan med en skarp varning.
I de övriga finska landskapen hade planen på folkuppbåd
stannat vid blotta ansatser. De försök därmed, som gjordes
under 1712 och 1713 års krig, slogo allt annat än bra ut.
Lybecker karakteriserar den finska allmogens krigiska instinkter
med orden, att om blott tre, fyra kosacker kommo till en
finsk by, kunde man få se ända till trettio vuxna karlar löpa
till skogs eller ock låta utan motstånd hugga ned sig. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
