- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
14

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avdelning ej hört till dem, som blivit särskilt svårt ansträngda
under årets fälttåg. Och flere hundra man funno tillständigt
att utan vidare stanna hemma på rotarna. Andra bevis på
den dåliga andan inom armén lämna åtskilliga fall av stursk
vägran från manskapet att åtlyda givna befallningar.
Lybecker visade ej kraft nog att eftertryckligt bestraffa dylika
grova förseelser mot disciplinen. Det finns icke ett enda
exempel på att han under de senare åren ådömde varken
arkebusering, gatlopp eller annat hårdare straff, fastän det
mer än en gång gavs anledning därtill.

Rättvisligen måste dock erkännas, att det icke var så lätt
för generalen att upprätthålla disciplinen, då han ej från
regeringen i Sverige kunde påräkna något kraftigare stöd mot
sina underordnade.

Så fördärvad som den finska armén än blivit, beslöt
Armfelt i alla fall söka hejda fienden i trakten av Tavastehas.
Med hjältemod förde han sina finnar i elden, och nu visade
det sig, att under en sådan ledning kunde detta folk slåss
som lejon mot en sex gånger talrikare fiende. Tyvärr var det
dock blott infanteriet, som den nye överbefälhavaren
lyckades få med sig; och i saknad av understöd från kavalleriet
blev dess kamp mot övermakten hopplös. Armfelt måste
därför till sist retirera in i Österbotten. Där lyckades han
åter samla spillrorna av hären. Regementsbefälet skickades
ut för att hämta in flyktingar och återvände med god fångst.

Slaget vid Storkyro.



Då ryssarne i februari 1714 fortsatte in i Österbotten,
beslöt Armfelt att åter bjuda fienden spetsen, fast han blott
hade 4—5,000 man reguljära trupper jämte ett tusental
uppbådade bönder att sätta emot den dubbelt så talrika
fiendehären. I närheten av Storkyro kyrkoby, öster om Vasa,
intog Armfelt en fördelaktig ställning på ett fält, som nätt
och jämnt gav utrymme åt hans egna trupper att utveckla
sig men smalnade åt det håll, varifrån fienden väntades.
Som ställningens flanker dessutom skyddades av djupa och
oländiga skogsmarker, genom vilka större trupprörelser
endast med största svårighet kunde utföras, borde fienden ej
kunna få tillfälle att tillgodogöra sig sin överlägsenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free