Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här stodo finnarne under tre dygn, från den 16 till den
19 februari, i köld och snöfall uppställda i slagordning, ända
tills ryssarne anföllo. De höllo dock modet uppe, och då
deras välgörare, den finske köpmannen Frisius, som hade
upphandlingen av proviant för arméns räkning om hand, i
översvallande välvilja lovade att efter striden ge både
officerare och menige en månads extra lön, så skakade
soldaterna efter tidens krigsmaner gevären och lovade att
uthärda allt.
Två gånger lyckades också dessa tappra krigare att kasta
fienden tillbaka, och Armfelt ansåg sig redan som segrare.
Då kom bakslaget.
En finsk bonde skall ha visat ryska kavalleriet vägen
genom skogen, så att det lyckades taga sig upp i ryggen på den
finska slaglinjens bägge flyglar på samma gång. Finnarne
måste då göra helt om för att med bajonetten undankasta
de fiender, som hotade arméns rygg. Men härav begagnade
sig den ryske överbefälhavaren och lyckades åter samla en
del av sitt vikande infanteri samt föra det i elden igen. Det
fällde utslaget i striden. De finska leden brötos och upplöste
sig i flykt. Armfelt var själv en av de sista bland dem, som
med knapp nöd slogo sig igenom fiendens led. Striden hade
varit het och kostat vardera armén omkring 2,000 man.
Med sina utblottade, i trasor klädda krigare måste Armfelt
nu draga sig tillbaka till norra Österbotten och därifrån på
rådets befallning i september 1714 till Västerbotten. Finland
låg nu värnlöst mot ryssarne, som ödelade stora
landsträckor och släpade bort tusentals människor i fångenskap.
»Evar de foro fram, höllo de sin gamla vana», säger
Nordberg. »Gamle och vanföre slogos ihjäl. Allt dugligt
manskap av hantverkare och båtsmän, alla unga kvinnfolk,
pigor och små barn drevos skockevis bort, så att ingen käft
var till finnandes hela vägen, särdeles i de socknar, vars
bönder varit med i slaget. Någre få, som i god tid sett
sig före och gått in i tjockesta skogarna, blevo likväl, ehuru
under mycken svårighet av köld och hunger, vid livet
någorlunda bärgade.»
På en del ställen hade ryssarne satt sig i sinnet att pressa
ut pengar av de arma inbyggarne. Men då dessa nästan
ingenting hade att ge, »blevo somlige bakbundne vid träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
