Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den frihet jag har tagit att genom min Fru mor låta göra
min ödmjukaste declaration hos min nådiga Fröken så väl
som ock hos Hans Excellence och Fru Grevinnan, intet skulle
misshaga min dygdigaste Fröken. Jag är försäkrad, att om
den dristigheten än skulle vara onådigt upptagen, skulle
min aldra dygdigaste Fröken av sin vanliga generositet[1] det
fast bortglömma, där min dygdigaste Fröken allenast fattas[2]
göra en ringa reflexion uppå mitt sincera uppsåt,[3] som är
att leva och dö min nådiga Fröken till behag.»
Brevskrivaren har nu, fortsätter han, fått det svaret från
den tillbeddas föräldrar, att de lägga avgörandet helt och
hållet i dotterns egen hand. Därför försäkrar han henne,
att »ehuruväl jag är ovärdig av min Frökens nåd, så vet jag
uti mitt hjärta, att min ädlaste Fröken ingen uti världen
lärer finna, som med större iver i all sin livstid lärer söka
att leva efter min ädla Frökens sinne än som Dess ödmjuke
tjänare. Min aldra dygdigaste Fröken är den endesta i
världen, som kan göra mig lyckelig — jag tar Gud till vittnes,
att jag i döden själv är incapable att cachera den veneration,
jag drar för[4] min aldra dygdigaste och ädla Fröken. Det står
nu min vackra Fröken uti hennes händer att göra mig
lyckelig eller olyckelig.»
De brev, som Magnus Stenbock sedan skriver såsom äkta
man till sin hustru, äro riktiga kärleksbrev, från det första
till det sista. Han överhöljer henne med smeknamn, »min
ädla lilla unge», »min vackra lilla söna (sköna)», »min mer än
älskade lilla docka», och hans varma och livliga känsla ger
sig uttryck i färgrika, passionerade skildringar av hans
innerliga längtan efter henne och de små barnen. Breven visa
oss den store krigaren och fältmarskalken ej blott som den
muntre, älskvärde Måns Bock utan ock som en sällsynt
omtänksam och hänsynsfull äkta man. Knappt en fjärdedel av
de 26 år, som krigarens äktenskap varade, fick han vara
tillsammans med sin maka, men kärleken försvagades därav
icke — snarare uppfriskades den av de långa skilsmässorna.
Och förgäves skall man i denna rikhaltiga korrespondens leta
efter ett spår till misshälligheter mellan makarna. Ett vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
