Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången ung ifrån andra slemmare occupationer.»[1] Han visste
det av egen erfarenhet. Ty själv kunde han konsten att föra
penseln — bland annat har han åstadkommit ett utmärkt
självporträtt — och vid svarvstolen utförde han
beundransvärt vackra arbeten.
Med tiden fick den tappre krigaren glädjen att se sin
ekonomi på bättre fötter. I december 1703 skriver han
t. ex. till sin hustru: »Laga nu så, min ängel, att det jag så
surt samlar må kunna lända min ängel och mina små till
nytta, om Gud skulle röva mig ifrån Eder allt för bittida,
eller ock, om jag en gång komme trött och förlamader
hem, jag må med hugnad hava något eget hus, där inunder
jag må kunna luta mitt huvud, lova min Gud och ära min
allra käresta lilla ängel! Enfin,[2] min ädla ängel: laga nu om
oss bäst vi kunna och låt oss tacka Gud, som oss hulpit
utur gäld och skuld och således till ett litet stycke bröd,
som likvisst är eget förvärvat! Give Gud, jag själv en gång
komme hem och finge gå och självsvållas där ibland med
min ängel!»
Han var glad över att ha kommit från brödbekymren; men
att samla pengar låg inte för Magnus Stenbocks håg. Oändligt
högre än rikedomar skattade han medvetandet om uppfyllda
plikter och ett gott rykte. De sköna ord, som han därom en
gång skriver till sin hustru, skulle kunna sättas som motto
på hela hans verksamhet: »Om jag icke efterlämnar till min
ängel och mina barn många rikedomar, så skall jag likväl
lämna dem namnet av en trogen patriot, som har velat leva
blott för sin konungs tjänst och för att vinna någon heder
och ära i världen. Det är angenämt att njuta av stora
välgärningar, men det är ännu mycket större tillfredsställelse
att veta sig förtjäna dem.»
År 1706 blev han av Karl XII utnämnd till general, och
mot slutet av året uppfylldes hans innersta önskan, då han
fick resa hem för att tillträda posten som generalguvernör
över Skåne. Till en vän yttrade han nu: »Jag reser, vill
Gud, till mitt i nåder anförtrodda guvernement och hänger
min värja på spiken, så länge som Gud täckes, ty min
hälsa synes alldeles vilja kvittera[3] mig.» Han tycker sig nu
ha fått nog av krigets hårda lek och tror sig väl ha rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
