Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluta till; att gevären ej lossas, förrän man är fienden så
när, att man kan räcka honom med bajonetten — sedan
lära med Guds bistånd icke många av de mötande övrige
finnas —; att plundrande under pågående strid är enligt
konungens befallning vid dödsstraff förbjudet; att när det
går till action[1], skola officerarne uppmuntra sina
underhavande till tappert mod för konung, fädernesland och eget
odödligt beröm, varandes bättre dö än illa fäkta.»
Ofta har säkerligen också hans gossars stridslust eldats av
de käcka stroferna i »Karl XII:s marsch», som tillskrivas
Stenbock, och som synas ha tillkommit under första
fälttåget mot ryssarne:
»Marsch, bussar, gån pä uti Herrans namn,
spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an,
given fyr, bräcken av, tan pliten uti hand,
gån på, frukten ej varken mord eller brand!
Att våga sitt liv för sin konung och släkt,
det är både Gudi och människom täckt.
Därför ska vi käckt
i vår blåa dräkt
gå på, slå, dundra och slå
ja dem klå alla så,
att de döda ligga neder som strå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
