- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
69

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angränsande trakterna för att släpa bort de döda hästarna,
men de voro av lätt insedda skäl allt annat än villiga i
arbetet, ty luften i staden hade blivit »meget stærk». Riktig
fart i renhållningsarbetet blev det först när man »med
allvarligt tilltal, prygel och arrest av de tredskande» kunde
tvinga traktens fiskare att släpa kadavren ut på brohuvudet
och vräka dem i vattnet.

Hälsingborgssegern i dikt och visa.



Segern över danskarne blev ett omtyckt motiv för visor
och sånger, som länge legat på folkets läppar. En mycket
spridd flygskrift av hithörande slag var »Om Frideman
Danske, som friar til Skånilla men måste draga av med
korgen och sorgen». Frideman kommer vid Råå och vill ställa
sig väl med den sköna:

»Skaanilde skøne, du stattelig frue,
hil
[1] være dig, min søde madam!
Højt jeg dig ælsker, min lille bitte due
[2],
min gris, min killing, min høne, mit lam.
For dig jeg spender mot svendsken min bue
[3]
svendsken skal faa baade laster og skam.»


En annan visa i skillingtryck har till titel: »Skåne sjunger
och kvittrar under en person af en dygdig Dam, som lider
våld af en Kurtisan, men är dock mot sin Herre och
Konung Alltid Redelig.» Bakom denna signatur är det lätt
att känna igen den unge Lundaprofessorn Andreas Rydelius,
vilken snart skulle framträda som en av landets förnämsta
vetenskapsmän och kulturbärare. Han låter den dygdiga
fru Skåne bl. a. säga till dansken:

»Var nu stilla,
herre lilla!
Glöm ej bort, I sist for illa,
när I mig besvärlig var!»


Men det hjälper icke: »kurtisanen» blir alltmera närgången,
och till sist hör man från den dygdiga damen:

»Nu vad är du tar dig före?
Himmelen min klagan höre:


[1] Hell.
[2] Lilla näpna duva.
[3] Båge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free