Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans uppehåll i staden Babadagh på väg till
Konstantinopel: »Var vi gingo på gatorna, frågade folket oss, om
vi voro ryssar eller svenska. Och när de fingo höra oss
vara svenska, fägnade de oss och ropade ’Cardasch’ eller
’broder’.»
För att bryta storvisirens makt sände Karl sin trogne vän
Stanislav Poniatowski som särskilt sändebud till
Konstantinopel med den uppgiften att genomdriva storvisirens
avsättning. Poniatowski hade nyss förut berömt storvisiren
inför Karl, men konungen genmälte: »I rosen honom fåfängt.
Han förtjänar intet beröm, och I skolen avsätta honom.»
Bugade sig och lydde.
Tack vare turkiska hovets hjälp och väl anbragta
mutor, lyckades den smidige polacken omsider övertyga
sultanen om att storvisiren bedragit sin härskare. Vid ett
gynnsamt tillfälle tog Akmed därför och avsatte den mäktige
mannen, som sedan blev vederbörligen behandlad med det
övliga turkiska silkessnöret och fick en mera svenskvänlig
efterträdare. Detta skedde i juni 1710.
Vilken betydande roll Poniatowski därvidlag spelat,
framgår kanske bäst av att ryske ambassadören i Konstantinopel
fann det mödan lönt att muta en av grevens tjänare att
förgifta sin herre. Men driven av samvetskval avlade tjänaren
en bekännelse, innan brottet hunnits begås; och när den
ryske ambassadörens barberare på överenskommen tid
infann sig i Poniatowskis kök för att blanda gift i grevens
kaffe, passade man på att gripa honom.
En god hjälp i sina bearbetningar vid det turkiska hovet
har Karl även haft av de krimska tatarernas khan, som
alltjämt gjorde vad han kunde för att driva sultanen till
krig mot Ryssland. Han besökte Karl i Bender på
sommaren 1710. I ett brev till sin syster beskriver konungen
honom på följande, roliga sätt: »Det ar en liten gubbe, som är
redan något grå i skägget men eljest lustig och mycket talför
och vet besked om åtskilligt. Ty eljest äro få tartarer eller
turkar, som har kunskap om något, som är utom deras land.»
Det var väl närmast i glädjen över sin triumf över den
farlige storvisiren, som Karl nu skrev till sin syster: »De
svårigheter, som Sverige nu en tid stått uti, hoppas jag innan
kort med Guds hjälp alldeles lärer försvinna, om de i Sveriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
