Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skritt, omgiven av flere tusen tatarer, lika lugn och med en
så glad min, som hade han gjort ett segerintåg».
Eftersom paschan fråntog konungen den tillförsel av
proviant och furage, som sultanen garanterat honom, »lät Hans
Majestät», berättar Hultman, »mitt för tartarkhans och
pascha Ismaels samt turk- och tartarska lägrets ögon på
fältet nederstöta de skänkta turkiska, arabiska och tartarske
hästar, säjandes Hans Maj:t: ’Hava de borttagit furage, så gör
jag intet med hästarne.’ Dock under belägringen kom i mörka
natten våra kända janitscharer utur Bender med proviant
och ammunition och sådant till oss sålde.
Hans Maj:t lät ock som oftast drabanter och officerare
utur vårt läger, 100 man i sänder, gå igenom fiendens läger
och därstädes indriva oxar och ungboskap.»
En dag, när Karl från altanen till sitt hus upptäckte ett
halvt dussin vagnar, dragna av oxar och lastade med
proviant, befallde han fyrtio man att borttaga transporten, och
under janitscharers och tatarers skrik räddades matvarorna
lyckligt inom svenska lägrets vallar. En dag fick Fabrice
också höra konungen tala om den stund, då »vi måste falla
ut på fienden och furagera».
När det ena medlingsförsöket efter det andra från
holsteinarens sida slagit slint, yttrade khanen slutligen till honom:
»Kan ni intet se, att det är intet mer att göra med det
järnhuvudet!» Khanen och paschan förklarade med en mun,
att nu måste det bli ett avgörande. Man hade då hunnit till
slutet av januari.
En stund efter detta samtal får Fabrice höra de kraftiga
ropen av »Allah, Allah», varmed turkarne bruka gå till anfall.
Och mycket riktigt: trupperna stå ordnade till anfall, och
khanen och paschan ha sänt en aga till konungen för att
låta honom veta, att därest han icke ändrar beslut, ämnar
man skrida till fientliga åtgärder.
Agan vände sig till Grotthuss, som var hans vän, och denne
framförde budskapet till Karl, som lät hälsa tillbaka, att han
å sin sida var redo att försvara sig. Konungen tillät emellertid
Grotthuss att följa med agan till khanen och paschan.
Khanen frågade honom högst otåligt, om konungen av Sverige
icke ämnade resa. »Hans Maj:t önskar ingenting hellre»,
svarade Grotthuss. »Men när?» — »Så snart Hans Maj :t blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
