Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turkarne på och sköto ned två man, som blevo liggande i
elden.
När konungen kom ner i salen, hade elden redan börjat
tränga igenom taket, varför alla hans män fingo befallning
att draga sig tillbaka till den flygel, som ännu var orörd
av elden. Slutligen måste alla tränga ihop sig i
sängkammaren, »en del utan och en del med elden uti kläderna». Nu
»syntes hela huset icke annorlunda än som ett brinnande bål,
uti vilket denne hjälte, lik salamandern i elden, tycktes leva
och hämta nya krafter», skriver den häpne Fabrice.
Karl, som i vanliga fall icke brukade skjuta utan i
stället begagna värjan, tog emellertid nu en karbin, ställde
sig vid fönstret och avlossade den mot en flock av fyra turkar,
vilka ämnade välja konungen som mål för sina gevär. Innan
de hunnit avlossa ett enda skott, damp en av dem i backen.
Men de tre andra ryckte närmare. Roos bad då konungen
för Guds skull gå bort från den farliga platsen. »Men», säger
han, »på denna min underdåniga proposition reflekterades
intet, utan steg jag då fram emellan Hans kungl. Maj:t och
fönstret och sade: ’Det är bättre, att det skall hända mig
än Eder höga person.’ Och i detsamma jag detta talade,
sköto turkarne av sina gevär på en gång, då en kula av deras
skott råkade mig uti mössbrämet mitt för pannan, som var
med ull stoppat, varuti kulan blev sittandes och förorsakade
mig en svimning, så att jag föll baklänges uti famnen på
Hans kungl. Maj:t och ull samt hår av mössan slogo oss båda
uti synen, så att Hans kungl. Maj:t och jag intet kunde se på
en lång stund. Dock var Hans kungl. Maj:t så nådig och hölt
mig själv under armarna, till dess jag åter kom mig före igen
av den kontusion, jag fick av skottet. I detsamma detta
skottet skedde, befallte Hans kungl. Maj:t, att vårt manskap
strax skulle skjuta neder dessa tre turkar, som ock skedde.
I detsamma kommo en stor hop med turkar och sköt salva
på fönstret, varest Hans kungl. Maj:t ännu stod och hölt
mig. Men fast deras kulor kommo hopetals, gjorde de dock
intet stor skada.»
Nu hade elden nått tak och dörrar även i sängkammaren,
och hettan började bli svår. Bitar av taket ramla ned över
männen där inne. Karl försäkrar dock, att det inte är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
