Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Svenska folkets röst gör sig åter hörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvär. Men det lät man ständerna förstå »icke kunde vara
för Hans Maj:t behageligit eller där å orten anses tillständigt
och gagneligit». Och att skicka någon att komplimentera
konungen vore gagnlöst, enär »Hans Maj:t ej aktade
komplimenter». För övrigt vore varje dylik beskickning onödig,
eftersom rådet redan dragit försorg om sådan.
Det var tydligt, att rådsherrarne befarade obehagliga följder
av dubbla beskickningar, från rådet självt och från ständerna,
och därför voro angelägna om att förhindra den senare.
Lantmarskalken vidrörde också en öm punkt, då han
yttrade: »Vem vet, huru det skulle vara behagliget för Kungl.
Maj:t? Vi äro ständer uti ett suveränt rike.» Litet var
började nu besinna sig och tänka efter, om inte beskickningen
måhända kunde bli lika besvärande för förslagsställaren
som för riksråden.
Ständerna hade emellertid hunnit bli så besvärliga för deras
excellenser att handskas med, att dessa bara önskade snart
få se dem på ryggen; och slutligen, efter två månaders
samvaro, fick man dem att skiljas. Då måste rådet säga sig, att
den egentliga avsikten med deras sammankallande, nämligen
att få anvisningar på nödiga medel, hade förfelats. Tvärtom
hade ständermötet blott tjänat till »att så mycket mera
röja deras stora oförmögenhet och fattigdom».
Men det historiskt sett betydelsefullaste av 1710 års
riksmöte var, att folkets röst efter en lång tystnad åter gjort sig
hörd, om ock svagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
