Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Svenska folkets röst gör sig åter hörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslutens verkställande. Efter någon tvekan gav hon sitt
samtycke, och samma dag, hon tog sitt inträde i rådet,
fattades beslut att sammankalla en riksdag till den 14 december 1713.
Den skrivelse, vari prinsessan och rådet meddelade
konungen sitt beslut, vittnar om en formlig förtvivlan vid
tanken på de svåra olyckor, som nu senast drabbat Sverige, och
på de ännu större, som sannolikt förestode. Man väntade
sig nämligen, att ryssen och dansken skulle vid första vårdag
från var sitt håll tränga in i hjärtat av riket och ge det
dödsstöten. Sverige liknades vid »en kropp, vars mesta senor äro
avskurne och större delen av blodet utur ådrorna förrunnen».
Ja det såg ut, »som vore allenast någre få månaders frist till
en total undergång för oss alle ännu övrig».
När ständerna samlades, visade sig genast från början, att
den självkänsla, som enväldet till trots spirat inom 1710 års
utskottsmöte, nu hade växt sig stark. Den överhängande
faran hade hos folkets representanter bragt den tanken till
mognad, att nu måste de taga sitt öde i egna händer.
Riksdagens första beslut blev att avfärda en beskickning till
konungen för att betyga honom ständernas vördnad och trohet
men därjämte framhålla nödvändigheten av hans hemkomst
och en snar fred.
I den skrivelse, som för detta ändamål uppsattes, uttalade
ständerna visserligen sin erkänsla för själva orsaken till Hans
Maj:ts långa frånvaro, nämligen hans »aldrig nogsamt
bepriseliga åhuga till att, oaktat de aldra största äventyr och
besvärligheter, fortfara att söka åstadkomma en diversion
ifrån Turkiet emot ryssen, att därigenom bryta dess makt
och skaffa vårt högt beträngde käre fädernesland någon luft
och lisa». Men nöden hade nu stigit till sådan höjd, att Hans
Maj:ts trogna ständer kände sig »så till säjandes tröst- och
rådlöse», såframt Hans Maj:t icke ville hugna dem med sin
»nådiga och ynnestfulla ankomst samt med den önskelige
och ljuva freden». De slutade också med en öppenhjärtig
förklaring, att sedan de i fjorton år uthärdat under den svåra
krigsbördan och rikets förmurar fallit i fienders händer,
mäktade de ej längre uppbringa tillräckligt med folk och penningar
till försvaret på alla sidor. De vore därför nödsakade att
under Hennes kungl. Höghets och rådets ledning söka vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
