Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Örlig, pest och hungersnöd
- Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan invånarne till sine kronoskatters betalande sålt
sig förnär, att de till större delen varken hava att så eller
förtära, ja icke penningar att köpa före». Fördenskull hemställde
han, om icke allmogen kunde få låna spannmål ur
kronomagasinet med skyldighet att återbetala den till hösten.
Om ställningen i Västerbottens län skriver vederbörande
landshövding till Kungl. Maj:t i februari 1719, »att om icke
Eders kongl. Maj:t visar allmogen någon nåd med tidig
allernådigst försorg av spannmåls avsändande vid första öppet
vatten härifrån, befruktar jag landets totala ruin, ty bonden,
som äter rena barkbrödet, kan intet berga sina ängar för
matthet av den släta spisen, han njuter, där han icke
bekommer någon säd till uppehälle».
* *
*
Att nöden var stor och krigets bördor förfärande tunga,
därom är intet tvivel; och beundransvärt är det tålamod
och den offervillighet, som Karl XII rönte från sitt trofasta
folk, vars hjärta han i segerns och lyckans dagar tagit med
storm. Dock måste landshövdingarnes rapporter begagnas
med en viss försiktighet, ty man får komma ihåg, att varje
landshövding hade sitt län att sörja för och framför allt
måste vara angelägen om att just detta skulle så mycket som
möjligt skonas från skatter, utskrivningar och inkvarteringar.
Därför har det ofta legat i brevskrivarens intresse att icke
spara på mörka färger — allt naturligtvis i bästa välmening.
Det har gällt att bereda länet en eller annan lättnad, och
så har hjärtat fått tala mer än förståndet. Att länets speciella
intressen kunde stå i strid med rikets och följaktligen i själva
verket även med det egna länets bästa, det tyckas somliga
av de mest nitiska länsfäderna ej ha så noga reflekterat över.
Man ser också ibland, hurusom en uppgift, som en
landshövding lämnat vid ett tillfälle, kan motsägas av en rapport,
som avgivits vid ett annat. Och går man till andra källor,
särskilt jordeböckerna och landsböckerna, så händer det, att
man i deras mantalslängder och i redogörelserna för
skatteuppbörden inom respektive län icke finner de mörka
skildringarna bestyrkta.
Som exempel på en dylikt alltför dystert målad tavla kan
anföras landshövding Lindhielms berättelse för Jönköpings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0220.html
