Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vita tänder, rask gång, hög och rak växt, allvarlig uppsyn —
man kunde ha tagit dem för en grupp av patriarker eller
forntida filosofer.»
I den rökiga koja, till vilken de resande fördes, voro två
kavalleriofficerare inkvarterade; deras folk låg i bondgårdarna
däromkring. Här blevo främlingarna mottagna på ett mycket
förekommande sätt. Resan fortsattes nästa dag i små låga
kärror av trä utan minsta järnbeslag, utan en spik. Varje åkdon
rymde en man och en kappsäck och drogs av två små oskodda
hästar. Starka och livliga voro de och togo skutt nästan som
harar. — Vi låta nu van Effen själv berätta:
»Våra skjutsare voro alltid vördiga skäggegubbar, kraftiga
och raska. Detta förvånade mig mer och mer, ju längre
upp vi kommo i landet. Jag kan till och med försäkra, att i
hela Sverige såg jag ingen enda ung karl mellan 20 och 40 år
annat än soldater. Det grymma kriget, som räckt så länge
och utmärkts av så många bataljer och belägringar i så många
olika länder, hade medtagit nästan hela ungdomen i detta
olyckliga rike. Vad som ännu fanns kvar av ungdom var
samlat i armén eller åtminstone landstormen, som under
dessa olyckliga konjunkturer överallt stod under vapen.
Längre upp i landet var det värre ännu: vi fingo ofta till skjutsare
pojkar om 11 och 12 år, vilka skötte sig lika raskt och väl som
deras farfäder eller farfarsfäder. Ja mer än tjugu håll
skjutsades vi av flickor, vilka redde sig förträffligt med den sysslan.
Men se här något ändå egendomligare: en dag såg jag på
en åker ett gott stycke bort från vägen en hel hop vita figurer
och kunde ej begripa, vad det var. När jag kom närmare,
fann jag, att det var en stor hop kvinnor och flickor, som
mejade skörden, åtföljda av några gubbar, som körde in den.
Kvinnorna hade ingenting annat på sig än lintyget; men
dessa lintyg lämnade alls ingenting för ett nyfiket öga.
Vackert skurna, visa de växten, sitta åt kring halsen, äro rynkade
över bröstet och falla från höften ned som en kjortel. Kring
handloven prydas de av ett slags spetslinning. För övrigt
vande vi oss snart vid anblicken, ty efteråt mötte vi rätt ofta
flickor till häst i samma dräkt.
Hela riket är i ett otroligt lägervall. Ofta funno vi vid
ankomsten till en gästgivargård varken folk eller hästar, men
fram måste vi ju till vårt nattläger. Vad var att göra? Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
