Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste tvinga de stackars flickorna att skjutsa ännu ett håll
med samma hästar, fast dessa stundom voro alldeles uttröttade.
I allmänhet betjänades vi bättre av ungt folk än av gubbar,
vilka tycktes meddela sitt allvar åt sina hästar. På gubbarne
kunde vi alltid se, om de varit soldater eller ej; och jag tror
icke, att vi en enda gång gissade fel om den saken. Dessa
veteraner utmärkte sig genom en vaken uppsyn, friskt humör och
liksom lite förnäm hållning och skötte sig som duktiga karlar.
De som aldrig burit vapen däremot hade något mera tungt,
dystert och dumt i sätt och uppsyn. De tycktes endast ha
tanke på sin direkta nytta. Deras stora mål var att spara
sina kampar. Bad man dem vackert att snärta till, så brydde
de sig ej om det mer än en trästock. Vänligt tilltal förstodo
de sig icke på; för att ruska upp dem måste man ryta och
höja käppen, ja ibland måste man verkligen ge stryk.»
Vädret var vackert och landet omväxlande. Men när de
medförda matförråden begynte tryta, blev det betänkligt,
ty resenärerna konstaterade, att ville man äta på
gästgivargårdarna, så fick man ha mat med sig. På somliga ställen fanns
dock mjölk, ägg, avskyvärt uselt smör och ändå sämre öl.
Merendels fanns även bröd, men endast svenska tänder kunde
tugga det. Det utgjordes av runda hårda kakor med hål i
mitten, uppsatta på stänger under taket i stugan. Väl
försökte de resande mjuka upp brödet i mjölk, men de kunde
aldrig vänta så länge, som behövdes, ty uppmjukningen gick
icke på ett dygn.
»Fastän svenskarne synas lida under ett hårt regemente
— vilket merendels gör folk elakt —», konstaterar vår resenär,
»äro de godsinta, trofasta, hederliga, ur stånd till grova brott.
I hela Sverige finns ingen landsvägsrövare, och ingenstädes
har jag sett varken galge eller stegel. För övrigt är folket väl
vuxet och ser bra ut, isynnerhet männen. De flesta gossar,
vi träffade ute på landsbygden, hade alldeles ljust hår, voro
vackra som amoriner och hade något öppet och belåtet i sin
uppsyn. Flickorna däremot hade varken så vit eller så ren
hy, och deras drag voro icke heller så fina.»
Den vittre holländarens reseskildring ger onekligen ett
starkt intryck av ett folk, vars mannakraft förblött på slagfälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
