Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hans tjocka kappa. Kort därefter kom en kula och
genomborrade hans vapenrock. Den skall ha avskjutits av
Kruse själv, som slogs med överdådig tapperhet och säges
ha nedlagt flere fiender. Traditionen påstår också, att det
var han, som sårade arvprinsen av Hessen, vilken nu var
med Karl XII och här fick en kula i högra låret. Poniatowski
blev också svårt sårad i halsen av två kulor. Men även Kruse
fick till sist två kulor, så att han av matthet blev ur stånd
att leda striden. Vid det laget råkade också hans folk i
upplösning och flydde i vild oordning. Då blev översten
själv fången.
Dagen därefter fick den fångne översten besök av Karl XII,
och mellan de bägge tappra männen skall följande samtal
ha utspunnit sig. »Hur vågade du med så få man sätta dig
emot övermakten?» sporde Karl. Kruse svarade: »Det var
olyckan, att vi voro så få. Med några hundra man till skulle
jag inte så lätt ha blivit tagen.» Karl sade då: »Om min
broder Fredrik har många karlar som du, så blir det icke lätt
att föra krig mot honom.» Kruse genmälde: »Ju längre Eders
Maj:t kommer in i landet, ju fler sådana karlar skolen I möta.»
Då skall Karl ha sagt: »Om du hade fallit, så hade du förtjänat
att läggas i en guldkista.»
Det där om guldkistan är säkerligen »lavet» — dock icke
av Kruse själv, ty han svarade, enligt vad Ture Gabriel
Bielke,[1] som själv var närvarande, upplyser, »mycket försynt
på konungens frågor, utan att varken förödmjuka sig eller
skrävla». En dylik förgylld klumpighet var icke i den enkle,
försynte Karl XII:s stil. Han var för övrigt alldeles för van
vid tapperheten för att vilja bestå den någon »guldkista».
Däremot gav han den käcke norske översten en värja i
hedersgåva samt lät honom resa hem till sin gård och stanna där på
hedersord, tills hans blessyrer blivit läkta.
Med Brüggeman skall konungen däremot ha skämtat
och sagt: »Du borde heta Tryggeman och icke Brüggemann.»
För sin något för gemytliga krigföring blev den gode
överstelöjtnanten av en norsk generalkrigsrätt dömd till tjänstens
förlust. Samtidigt ådömdes Kruse böter, för att han icke
ordentligt rekognoscerat och ej gett sig ro att samla hela
sin styrka, innan han anföll fienden. Men konung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
