- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
307

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skaffade pengar till kriget - Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

penningar eller omyntat guld och silver». Förordningen hann
emellertid aldrig att träda i kraft.

På hösten 1718 var tillståndet i Sverige sådant, att Görtz
själv yttrade: »Detta kan icke bära sig längre än högst till
årets slut, så vida vi icke under tiden finna utväg att bliva
kvitt någon av våra fiender.» Glömmas må dock ej, att hela
denna tvångspolitik både av Karl XII och av Görtz
betraktades blott som ett tillfälligt stadium, som svenska folket
måste genomgå, till dess ett segerrikt fälttåg och
separatfred ledde fram till lyckligare tider. Det utrikespolitiska
läget började också ljusna för det betryckta landet på ett
sätt, som gav konungen och Görtz hopp om att kunna uppnå
sitt mål.

Litteratur:

J. V. Arnberg, Om upphandlingsdeputationen.

Bernhard von Beskow, Friherre Georg Henrik von Görtz, statsman och statsoffer (Svenska akademiens handlingar för år 1867).

Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet.



PÅ spänningen mellan sina bägge huvudfiender byggde
svenska regeringen förhoppningar om att kunna uppnå
en förhållandevis fördelaktig fred. Här voro rika
tillfällen för Görtz’ fiffiga diplomati att göra sig gällande. Den
lade an på att spela ut den ene motståndaren mot den andre,
försöka ömsevis vinna än den enes, än den andres vänskap och
egga Georg och Peter till att bjuda över varandra. När man på
det viset fått fram det bästa möjliga fredsanbudet, kunde
man sluta fred och förbund med endera huvudfienden,
Ryssland eller England—Hannover, och sedan med hans hjälp
slå ner den andre. Var och en i det stora förbundet fruktade
också mer än något annat att i freden bli förekommen av
de andra och sålunda gå miste om rovet. Och Görtz
försummade naturligtvis inga tillfällen att underblåsa dessa
farhågor. Han arbetade alltid på att öka misstron mellan de
förbundna inbördes, att inbilla dem i tur och ordning, att
en eller flere av de andra bundsförvanterna stod i begrepp
att förlika sig med Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free