Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju längre underhandlingarna skredo fram, ju mer började
Görtz luta åt den uppfattningen, att Sverige hade mest att
vinna på att först göra upp med tsar Peter och få honom
till bundsförvant. För att göra livet så surt som möjligt för
Georg I — eller egentligen mest för att få pengar — inlät
han sig på sommaren 1716 i förbindelser med det parti
inom England, som samlat sig kring en tronpretendent av
det gamla skotska huset Stuart, vilket år 1688 störtades
från Englands tron. Partiet kallades efter pretendentens
namn för jakobiter.
Jakobiterna hade på våren 1715 genom svenske ministern
i London Karl Gyllenborg[1] sökt förmå Karl XII att göra
en landstigning i Skottland för att störta Georg från tronen.
Det skulle inte behövas mer, än att Karl landsatte 5—6,000
man, för att hela Skottland skulle vara i fullt uppror. Och
när pretendenten väl kommit i besittning av Englands tron,
skulle han för Sverige bli en synnerligen värdefull
bundsförvant. Gyllenborg själv ville med sitt huvud ansvara för att
planen skulle lyckas. Alldeles omöjligt var det nog ej heller,
eftersom det ej blott var jakobiterna utan även det stora
mäktiga torypartiet, som var fientligt mot Georg. Tories
fruktade nämligen sin konungs planer på Bremen och Verden.
Ty genom förvärvet av dessa hertigdömen skulle hans
arvland, Hannover, komma att nå fram till havet, och sedan
skulle han kunna därifrån överföra trupper till England och
med dessas hjälp undertrycka den engelska friheten eller
ett honom misshagligt parti. Redan 1715 hade det varit
ovisst, om ej tories skulle segra vid parlamentsvalet, och i
sådant fall hade kung Georg suttit mycket osäkert på sin
tron. Den gången blev det emellertid deras motståndare,
whigs, som fingo övertaget.
Karl XII drog sig dock för att ge sig in i ett så äventyrligt
företag. Han ansåg sig behöva sina stridskrafter på närmare
håll. Men Gyllenborg kunde ej nog beklaga, att man
försummat det gynnsammaste tillfälle, som någonsin erbjudit
sig, att med ett enda slag förvandla England från fiende
till bundsförvant.
Nya försök gjordes emellertid upprepade gånger från
jakobiterna, från torypartiet och från Frankrike att locka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
