Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilhelm haglade därför frän alla håll beskyllningar för
trolöshet. Men han tog just ej så hårt vid sig. Han hade
alldeles tillräckligt lodat djupet av sin tids statskonst för att
helt lugnt konstatera, vad han med cynisk öppenhjärtighet
också yttrade inför danska sändebudet: »Vår tids politiska
grundsatser gå icke ut på någonting annat än att bedraga,
och det gäller för envar att göra det så skickligt som möjligt.»
Från svensk sida besvarades dock Fredrik Vilhelms
fredskärlek ganska kyligt, ty man ansåg Ryssland eller England
vara den makt, som det kunde löna sig att sluta fred med,
medan Preussen kom först i andra rummet.
Trots de goda utsikterna till fred med Ryssland ansågo
därför både Karl XII och Görtz, att man samtidigt borde
driva fredsunderhandlingar med England. Svenska regeringen
begärde följaktligen, att kung Georg skulle skicka Fabrice
som underhandlare till Karl XII, och Georg, som var ganska
ängslig för de beramade svensk-ryska underhandlingarna,
tillmötesgick gärna denna önskan. I februari 1718 anlände
Fabrice till Lund och erbjöd Sverige fred med Hannover mot
avstående av Bremen och Verden. Till gengäld skulle England
betala en million riksdaler och vid den blivande freden i
Norden på allt sätt bidraga till att Sverige skulle få skälig
ersättning för sina förluster. En sådan avträdelse ville Karl
XII dock icke vara med om, men i stället framställdes ett
svenskt motförslag. Medan detta övervägdes av Georg,
pågingo underhandlingarna mellan Sverige och Ryssland på Åland.
De egentliga överläggningarna på Lövö liöllos privat
mellan Görtz och Ostermann, och de mera högtidliga
kongressformerna voro till bara för syns skull. Görtz synes i förstone
ha fört underhandlingen mest i tanke att därigenom inverka
på den engelska, av vilken han väntade sig mera. Småningom
började han dock ta saken med Ryssland mera på allvar.
Han började nämligen hoppas på ett verkligt resultat, då
Ostermann visade honom ett brev från tsaren. Däri
förklarade sig Peter villig att antingen utan vidare åtnöja sig med
Ingermanland, Narva och Viborg; eller också borde han få
behålla även Estland, Livland och en del av Karelen. Men
då skulle han i gengäld med alla sina krafter hjälpa Sverige
att erövra Norge samt vinnlägga sig om att förhjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
