Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XII till att återfå alla sina tyska besittningar och
därtill förvärva Mecklenburg.
Med detta anbud på fickan reste Görtz över till Sverige
för att inhämta Karl XII:s mening. Konungen visade sig
icke obenägen för en landavträdelse i öster men ansåg, att
man borde kunna förmå Peter till att lova ett större vederlag
därför. Ett sådant anbud uppdrog han åt Görtz att försöka
frampressa. Och så återvände ministern till Åland, men
någon bestämd instruktion hade han icke fått med sig av
Karl XII. Det var således en allt annat än lätt uppgift, som
förelåg honom. Icke förty förstod Görtz med överlägset
diplomatiskt mästerskap att hålla underhandlingen i gång under
hela sommaren, så att Sverige blev förskonat från ryska
överfall. Och under tiden växte oron hos rikets andra fiender
mer och mer.
Någon definitiv fred med Ryssland ingick dock alls icke i
Görtz’ planer. Han ville blott åstadkomma en skenfred, en
vapenvila, som skulle ge Sverige luft och skrämma dess övriga
fiender till eftergifter. Han kände också alltför väl till tsar
Peter för att inbilla sig, att denne furste skulle uppfylla sina
löften till Karl XII. Men så mycket lättare bleve det därför
att vid lämpligt tillfälle åstadkomma ett fredsbrott.
En så bedräglig politik vann dock icke Karl XII:s gillande,
och för den ryska hjälpen betackade han sig. Den ersättning
för avträdda länder, som han skulle kunna godkänna, borde
bestå av områden, över vilka tsaren själv förfogade, nämligen
Kurland och polska Livland. Egentligen var det nog Karls
mening, att man borde försöka få fred med England först
och med denna trumf på hand pressa ned tsarens anspråk.
Men tills så skett, gällde det för Görtz att vinna tid
genom att hålla de ryska underhandlingarna vid liv. Han
lyckades också finna på än ett, än ett annat skäl för uppskov.
Men för var dag, som gick, blev naturligtvis uppgiften allt
svårare för honom. Så slugt spelade han dock sina kort, att
Ostermann ansåg sig kunna gå ed på hans fredsvänlighet.
För att ge riktigt starkt intryck av, hur besjälad han var av
fredsnit, hade Görtz gått så långt, att han inför Ostermann
beklagat, att ryssarne icke övat väpnad påtryckning mot
Sverige för att framtvinga fred! En man, som yttrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
