Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att konungen år 1718 red den tretton mil långa vägen från
Strömstad till Vänersborg på en dag. Där mönstrade han
Liewens regemente och gjorde en utfärd till Trollhättefallen.
Tredje dagen efter sin ankomst till Vänersborg red han
därifrån »bittida om morgonen» och »kom samma dag om aftonen
till Lund i Skåne, som jag intet bättre vet än det är trettio
svenska mils väg. Dagen därpå red han omkring och promenerade.»
Om krigsförberedelserna vid Strömstad berättar vår gamle
bekante Alexander Magnus Dahlberg, som blivit fången vid
Pultava men slutligen efter många äventyr — varom mera
framdeles — lyckats krångla sig hem igen och befordrats till
löjtnant vid sitt regemente. Han hade nyss fört sina
västerbottningar i elden vid försvaret av skansen på Laholmen.
Knappt var den heta persen över, förrän västerbottningarne
fingo återupptaga det avbrutna arbetet på »defensionsverket,
magasiners upprättande och barackers förfärdigande».
Dahlberg berättar, hurusom »manskapet måste uti sjön på holmar,
varest timmerskog fanns, fälla och som hästar släpa timret ned
i vattnet, sammanfoga stora flottar samt med odrägeligt
arbetande och besvär ro dem en halv, ja understundom hela
milen. Oftast hände, det de inom kl. 12 och 1 om natten intet
kunde hinna fram, då de utmattade och inpå kroppen
genomvåta, utan att på annat sätt än på kroppen kunna torka
kläderna igen, måste krypa in i tälten och lägga sig ned på
granris, emedan ingen halm var att tillgå. Ty hände ock,
att sedan de kommo att inläggas uti desse av råa timret
uppbyggde baraquer, som voro så våta, att vattnet rann ända
ner åt väggarne, och stod som en tjock dimba uti husen,
det manskapet föllo in uti faselig sjukdom, som innan
vårdagen 1718 förtärt av vårt regemente allena 400:de man.»
Men knappt hade regementet fått komma i ordentliga
kvarter, vilka anvisades i trakten kring Lidköping och Mariestad,
så tillfrisknade större delen av de sjuka, och inom tre veckor
voro de nästan alla krya igen, tack vare omsorgsfull vård
och gott kosthåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
