Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sina slitna uniformer, som icke gåvo dem mycket skydd mot
kölden. Än i dag berättar man här i trakten om med vilken
begärlighet de svenska krigarne togo emot varje tygbit, som
de kunde komma över på gårdarna. Den spannmål,
svenskarne lyckades få, kunde de icke mala, eftersom alla kvarnar
hade förstörts av norrmännen. De fingo därför nöja sig med
att mjuka upp sädeskornen i vatten och äta dem hela. Ej
att undra på, att många blevo sjuka och dogo.
Trots dessa svåra förhållanden gjorde Armfelt vad han
kunde för att upprätthålla krigstukten. Då han en gång fick
fatt i en marodör, som brutit sig in på en gård och slagit ihjäl
hustrun samt rövat vad som fanns i huset, lät han några
bönder i bygden föra brottslingen in till Trondhjem med anmodan
till general Budde att straffa honom efter landets lag. De
bestämda kontributionerna indrevo svenskarne visserligen
strängt, men för övrigt behandlades allmogen milt — därom
vittna såväl samtida brev och uppteckningar som ännu
levande sägner. — I Trondhjem var tillståndet för övrigt ej
mycket bättre än inom svenska armén. Det började bli ont
om livsmedel i staden, och den ansträngande vakthållningen
samt arbetet dygnet om med att såga upp isen på
Nidälven tröttade ut besättningen och stegrade
sjukdomssiffrorna i oroväckande grad. Slutligen var ej mer än
hälften av stadens försvarare tjänstduglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
