Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj:t, själv tredje, emot oss och gav oss mod.» Vid
solnedgången, när svenskarne hunnit så långt, att nedstigningen
från bergstrakten skulle börja, fingo de syn på norska
trupper, som voro lägrade kring sina eldar nere på slätten vid
Idefjorden. Då gav konungen befallning, att så snart svenska
avantgardet kommit, ned på jämn mark, skulle fältmusiken
börja blåsa och fortsätta därmed långt in på natten. Så
ryckte svenskarne långsamt ned utefter den besvärliga
klippvägen »under en högt och vida gällande puke- och
trumpeteklang» och lägrade sig på en gård vid en vik av
Idefjorden. »Det var en farlig och orolig natt; farlig, ty fienden
hade kunnat taga oss bort såsom råttor i en fälla, om han
vetat, huru få vi voro; orolig, icke allenast av puk- och
trumpetandet, som till oss hördes ifrån fjället med starkt eko,
utan ock av kontinuerligt kanonerande åt oss ifrån fästningen,
varifrån en sandås skilde oss — ty gingo alla styckekulor över
oss ut på fjorden och dränkte sig genom isen med ett
faseliget råmande. Vid midnattstid gick månen neder. Det blev
mörkt såsom en säck omkring oss. När det tycktes vilja
dagas, begyntes med hovpukorna, som voro väl stora och av
silver, och med trumpeterna att givas tecken till marsch.
Konungen, som hade i mörkret besökt de ankomna troppar,
hördes bredvid oss ropa marsch. Drabanterna med
livskvadron stego till häst och marscherade.»
Men fienden hade under natten brutit upp och dragit sig
tillbaka över Tistedalsälven.
Svenskarne fingo Karl XII:s order »på gambla maneret att
gripa an fienden utan att räkna, om fienden är starkare eller
svagare, och allt bara med värjan i näven bryta igönom».
Men norrmännen fullföljde i södra Norge samma taktik som
mot Armfelts trupper vid Trondhjem, att icke låta det
komma till något avgörande fältslag, ty då skulle de erfarna
svenska härförarne med en kärna av gamla övade krigare till stöd
för de nyuppsatta trupperna säkerligen fått övervikten. I
stället veko försvararne överallt nästan utan svärdsslag för att
samla motståndet kring de fasta platserna. Inom några
dagar var landet öster om Glommen så när som på
Fredrikshald och Fredrikssten i svenskarnes våld. Men Karl var denna
gång besluten att icke lämna fästningen i sin rygg med risk
att bli avskuren från hemorten och få sina förråd plundrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
