Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom skett under 1716 års norska fälttåg. Den gången hade
Karl också fått klart för sig, att det icke kunde bli fråga om
att genom överrumpling taga Fredrikssten. Otillgänglig »som
ett örnnäste» låg fästningen där uppe på sin branta klippa,
och norrmännen hade sedan anfallet 1716 nedlagt mycket
arbete på dess förstärkande. Karl måste därför finna sig
i att företaga en ordentlig belägring.
Den 19 november[1] började svenskarne arbeta på en
löpgrav mot både fortet Gyldenlöve och själva huvudfästningen.
Grävningen bedrevs med en stor arbetsstyrka och gick raskt
undan. Följande dag började man anlägga tre batterier,
varifrån man kunde beskjuta såväl fästningen som fortet. Ett par
dagar därefter lyckades svenskarne skjuta en bräsch i
Gyldenlöves murar, och kung Karl beslöt då att taga utanverket
med storm. Han satte sig i spetsen för 200 grenadjärer och
lyckades att oförmärkt komma nästan ända fram till
muren. Då besättningen slutligen fick syn på svenskarne,
sökte den retirera till fästningen. Men i ett huj hade
norrmännen fienden över sig, så att större delen av dem måste
vända tillbaka till fortet, vars murar karolinerna genast
bestego med hjälp av stormstegar — Karl var själv den
andre i ordningen —; och efter en kort stund var
besättningen tvungen att ge sig fången.
Nu gällde det själva huvudfästningen. Karl var mycket
ivrig att påskynda belägringsarbetet och uppehöll sig
därför »natt och dag uti regn och köld uti approcherne[2]», såsom
ögonvittnen berätta. Blott några timmars sömn unnade han
sig om dygnet, och dem tillbragte han i ett litet träskjul,
som han låtit uppföra strax invid Gyldenlöve.
Så randades den 30 november 1718,[3] det karolinska
tidevarvets stora sorgedag. Det var första söndagen i advent.
Från den lilla brädhyddan vid fästningen red Karl »till häst
utur approcherna hem till sitt kongl. högkvarter uti
Tistedal och lät då kläda sig uti nya, rena blå kläder, hatt,
handskar, stövlar och sporrar, avhörandes Hans Maj:t
högmässans evangelium, som handlade om vår Herres och
Frälsares Jesu Kristi inridande i Jerusalem» — det är Hultman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
