Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII och kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något tungförda i fält. Detta märkte också Karl XII alltför
väl på sina gossar blå, och det är med tanke härpå, som han
skämtande skriver till systern från Altranstädt de förut
anförda orden om hur han sökte förmå sina krigare att
»undvika giftermål».[1]
Det var skämt med allvar på botten, och på samma vis slog
Karl alltid för egen del bort frågan om äktenskap, när någon
av hans anhöriga bragte den på tal. Visserligen skall han en
gång ha lovat sin farmor att gifta sig, när han bleve trettio
år. Den som inte glömde löftet var farmodern, och när den
utlovade tidpunkten kom, gav hon honom en påminnelse.
Då skrev Karl tillbaka — det var från Bender år 1712 —:
»Eders Maj:t har uti ett brev behagat skämta över det
jag skolat sagt en gång, att när jag bleve 30 år, så lovade
jag till att villa gifta mig. Jag kan fuller alldeles intet
påminna mig något sådant löfte men törs intet motsäja
Eders Maj:t däruti utan hoppas, Eders Maj:t lärer hålla
för bittid nog för en mansperson sedan han är 40 år. Och
dessutan, om sådant löfte skulle fastställas, så lärer Eders
Maj:t åtminstone unna uppskov så länge kriget påstår,
vilket synes vara det lageligaste förfall, som kan finnas.
Ty när en person blir pålagd alltför mångahanda slags
sysslor, så kan densamma intet hinna ut med någotdera. Alltså
fast min högsta åstundan intet annat är än efterkomma allt
det, som Eders Maj:t kan finna något behag uti, huru svår
sak det ock kunde vara, så hoppas jag läll häruti Eders
Maj:t lärer giva nådigst bifall, att det ännu är för bittida
för mig att tänka på sådan syssla.»
Ock lika litet tog det skruv, när Karls yngre syster på
våren 1717 i ett brev till konungen, som då befann sig i
Lund, uttryckte sin »fägnad till höra säkert, att Eders Maj:t
begynt ligga uti säng», och i anledning därav tillade: »Och
önskar jag därtill en angenäm kamrat, vartill min kära
herre och hela Sverige lär säga amen.»
Någon surmulen kvinnohatare var Karl XII dock
ingalunda. Han visade ett kamratligt intresse för flere av hovets
damer och hälsade ofta till dem i sina brev, särskilt till den
kvicka Greta Wrangel, »Gretchen», som han ibland kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
