Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII och kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne. Vid underrättelsen om hennes död skrev han: »Jag
beklagar den goda Greta Wrangel. Det har varit väl, om
hon har kunnat leva något — hon var alltid lustig och rolig.
Sedan grev Johan[1] och hon är döda, så lärer många
roligheter vara borta.»
Att Karl ej i tillfälliga förbindelser med kvinnor sökte
ersättning för den äktenskapliga lycka, han gick miste om,
har tett sig obegripligt för sådana, som ej kunna fatta,
att en yngling, vilken behärskas av en stor, hela
själslivet omspännande idé, kan därur hämta styrka till
herravälde över lägre drifter. Och lika litet ha de kunnat sätta
sig in i, vilken mäktigt återhållande kraft som låg i vår
stormaktstids strängt religiösa livsåskådning, sådan Karl i
barnaåren fick den ingjuten i sig genom både föräldrar
och lärare.
Lättare borde det dock vara att begripa ett
ansträngande idrottslivs förmåga att späka köttet. Här finnas
ju tusenden och åter tusenden exempel att peka på:
kraftiga ynglingar, som under skarp träning leva ett fullkomligt
avhållsamt liv, beroende ej blott på viljekraftens
diciplinerande inverkan på drifterna utan ock på de kraftiga
kroppsansträngningarnas egenskap att driva kättjan ur kroppen, en
sida av idrottslivet, vari dess ej minsta välsignelse för
ungdomen ligger förborgad. Och Karl XII var idrottsman.
Hela livet igenom tog han som ryttare ut av sin kropp till
det yttersta av vad en ung och sund människa förmår.
Folk, som förnekar möjligheterna av själens herravälde
över driftlivet, har emellertid ej kunnat finna någon annan
lösning av problemet »Karl XII och kvinnorna» än att
tillgripa en teori om sexuell abnormitet. Att icke den ringaste
skymt av bevis för dylika påståenden kunnat framdragas,
generar inte en och annan »forskare», som ser på Karl
XII:s-gestalten med en av hatet skum blick, från att ge en snuskig
sensationslystnad den dosis abnormitet att frossa i, som den
behöver för att fläcka även detta stora minne, så att bilden
av den viljestarke förkämpen för Sveriges storhet inte skall
skära alltför mycket i ögonen på »dvärgasläktet». De »bevis»,
som från dylikt håll framförts, äro dels lösa hugskott, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
