Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några ryska galärer, och med kanonskott gavs det
underrättelse om fiendens annalkande. Genast började
signaleldar tändas i land, och så spridde sig budskapet lik en
löpeld utmed hela kusten. Under tiden kom fienden allt närmare,
och snart var havet utanför Rådmansö, söder om
Norrtäljeviken, så långt man kunde se, betäckt av ryska vimplar. Här
landsattes nu en del trupper, vilka brände och plundrade på
Rådmansö och kringliggande öar. De uppbådade bönderna
vågade icke gå mot fienden utan skingrade sig. Men dagen
därpå anlände reguljära trupper, och mer behövdes ej, för
att ryssarne skulle draga sig tillbaka. Så var Norrtälje
räddat — för den gången.
Den 13 juli delade sig härjningsflottan i tre avdelningar,
av vilka en höll sig utanför Stockholm, en hemsökte
Södermanland samt Östergötland och den tredje styrde kurs norrut.
Nästan överallt upprepas nu samma skådespel: skräckslagna
fly människorna och gömma sig i skogarna, medan deras hem
plundras och gå upp i lågor och grödan på åkrarna skördas
av fienden eller förstöres. Till och med de dödas gravar bli
plundrade av råa händer.
Röken från brinnande hus och skogar i skärgården »drev
så tjock in i själva residensstaden, att alla gator stodo
därav fulla. Vad ängslan och förskräckelse det förorsakade,
kan icke beskrivas», säger Rhyzelius.
Ett och annat uppfriskande drag finns dock även på denna
tavla av hjälplöst elände. Här och där uppträder en rådig
man: en präst, en skollärare, en inspektor och samlar folket
till motstånd. Och vanligen behövs då ej mera än åsynen av
en sådan skara, ja blott av några hattar, uppsatta på
stänger, i förening med en trumvirvel och några skott för att
skrämma ryssen och frälsa en bygd.
Om fiendens grymma framfart lever än i dag mången sägen
bland kustbefolkningen. Minnen av ryssarnes besök äro
också en del stenkummel i Upplands och Södermanlands
skärgård, vilka av befolkningen kallas »ryssugnar». Fienderna
hade nämligen av dessa stenar uppfört ett slags ugnar för
att baka bröd av den säd, de rövat från fälten.
Av de tre ryska eskadrarna var den, vars härjningståg gick
söderut, den starkaste. Den brände städerna Södertälje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
