Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning
- Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrköping, missbelåtna med att kommenderas av en
utlänning, vilken för resten å sin sida icke ville taga någon
befattning med dem. Det hördes från bondeskarorna ett »beständigt
ropande efter matvaror, öl, brännvin och tobak», ty de hade,
förklarade de, »ingen lust att fäkta för intet och på tom maga».
Sina önskemål inskärpte de ytterligare genom följande vackra visa:
»Tobak, öl och brännvin!
Länsman och stämning
äro vi ej rädda för i dag.
Vill man ej traktera,
skole vi husera
värr’ än själva ryssen här i dag.»
Till dessa fosterlandsförsvarares något egendomliga
pretentioner hörde också, att borgerskapet skulle ersätta dem
för vad de förlorat på mynttecknens nedsättning i värde.
Den 28 slogo de sig till yttermera visso på att plundra i
handelsbodar och hem, och på aftonen blev det allmän
traktering under bar himmel med mat och dryck, både brännvin,
vin och likörer, i sådana kvantiteter, att gatorna snart voro
fulla av raglande bönder, som skrålade sin krigarvisa.
Den 29 syntes fiendens eldar på knappt en mils avstånd
från staden. Då kungjordes under trumvirvlar, att alla
kvinnor, åldringar och barn skulle lämna staden. Under jämmer
och tårar flydde de värnlösa från sina anhöriga för att i
skogarna gömma sig för fienden.
Den 30 juli blev förödelsens dag. Klockan 9 började
tornväktaren i Sankt Olofs kyrktorn att häftigt klämta, allt
under det han esomoftast ropade ut genom en lur: »Nu synas
ryska galärer hoptals framkomma vid Västerby udde.»
Jämmer och elände! Allt närmare hördes fiendens »mordskri».
Det var en bonde vid namn Sven i Tomta från Kuddby
socken, som visat ryssarne bästa landstigningsplatsen.
General Douglas, en infödd östgöte, som gått i rysk krigstjänst,
hade åtagit sig att med hjälp av två infödda lotsar föra de
ryska fartygen in genom Bråviken, och med honom hade
Sven i Tomta överenskommit om att utmärka
landningsplatsen med ett lakan, fäst på en stång.
Innan fienden hunnit landstiga, antände justitieborgmästaren
på befallning av Urbanowitz ett i staden befintligt kronomagasin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0415.html
