Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den rådande vinden drev snart elden över en stor
del av Norrköping. Ryssarne hade dock tillräcklig tid att
bärga, vad som fanns att ta. De skonade ej ens de dödas
gravar utan togo med sig både kopparkistor och dyrbara
svepningar.
Vid första anblicken av stadens försvarare hejdade sig
fienden dock något. Men deras roll var snart utspelad. Både
borgare och bönder togo till flykten utan att lossa ett enda
skott, och de reguljära truppernas svaga motstånd var lätt
brutet. Ryssarne slutade ej, förrän så gott som hela
Norrköping låg i aska. En sextonårig flicka, som var berömd för
sin skönhet, klädde de av blott och bar och tvingade henne
att dansa naken för dem på gatan. Till stadens
omgivningar utsändes kosacker för att plundra och bränna.
Den 3 augusti bröt fienden upp från de rykande ruinhögarna
i tanke att hemsöka även Linköping. Men på vägen dit mötte
de vid Herrebro, en halv mil från Norrköping, en gammal
gumma, som rådde dem att vända om, ty en kurir hade
kommit — försäkrade hon — med underrättelse, att engelska
flottan var i annalkande, och att 20,000 svenskar voro på
marsch från Småland. Den gamla skröpliga gumman verkade
så trovärdig, att den ryske generalen befallde sina krigare
att vända om, och i språngmarsch gick det nu vägen fram till
de ryska fartygen.
Men på landsvägen stod den gamla gumman och plirade
knipslugt med ögonen och snöt sig belåtet i näven. Och
när hon såg den sista skymten av ryssarne försvinna ur sikte,
spottade hon ett tag föraktligt utåt vägen, och så vaggade
hon av hem till stugan sin igen. Det var ju inget
märkvärdigt: hon hade ju bara skrämt bort ryssen. Gummans
krigslist hade befriat en stor del av Östgötabygden från ett
öde, som både landshövding och general stått maktlösa mot.
Ja så lyder sägnen. Men den egentliga orsaken till att
fienderna vände vid Herrebro skall ha varit av mindre pikant
natur. De fingo helt enkelt där att göra med väpnat motstånd.
I samma veva, som ryssarne avseglade från Norrköping,
anlände 400 bönder dit från Vikbolandet för att erbjuda
fienden underkastelse. De anfördes av den förut nämnde
förrädaren Sven i Tomta, som samlat ihop underskrifter på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
