Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgjort en plan till försvarsanstalter, vilka han också
själv utfört. De bestå av försänkningar av skutor, lastade
med sten, och förskansningar på stränderna. Därjämte
ligga vid sundets mynning en styckepråm och några
galärer, som kunna bestryka det med sin eld.
Dahlheim bevakar nu den viktiga punkten med några
hundra man från Östgöta och Upplands tremänningsregementen
samt några artillerister och matroser. Men ensam
men sin lilla styrka är han ej i stånd att hejda den
flerfaldigt överlägsne fienden. Skall han få hjälp? Jo fram
mot aftonen kommer den. Då uppenbarar sig Södermanlands
regemente under befäl av överste Rutger Fuchs
på krigsskådeplatsen. Prins Fredrik, som själv ilat till den
hotade punkten, har på vägen dit givit befallning åt
regementet att i ilmarscher skynda till Stäket. Det har varit
en ansträngande marsch på tre timmar genom oländig
terräng. Men nu äro sörmlänningarne framme och rycka
mot fienden, som hunnit ställa upp sig i slagordning på
stranden. Å ömse sidor börjar en häftig skottväxling, som
fortsätter ända till mörkrets inbrott. Ett försök av
ryssarne att bryta igenom luckan mellan de båda bataljonerna
av Södermanlands regemente blir med kraft avvisat, och
ett försök till kringgående rörelse stäckes av galärernas
besättningar. Överhuvudtaget göra de svenska krigsfartygens
manskap och kanoner under Dahlheims ledning en
betydelsefull insats i striden.
Vid midnattstid höras ett, tu, tre trumvirvlar från
svenska sidan. Det är Dalregementet och västmanlänningarne,
som komma i språngmarsch framrusande i bara
skjortärmarna, ivriga att få vara med. Men när de hinna fram,
är det blodiga arbetet slutat och Sveriges huvudstad räddad.
Vid budskapet om att faran var överstånden drogo
tusentals ängsliga människor en lättnadens suck. I
förskräckelsen hade så gott som allt förmöget folk lämnat
Stockholm och flyttat ut till sina landställen, ja somliga ända
till Västmanland och Dalarne. Hela Mälarfjärden var full
av skutor och båtar, lastade med flyttgods. Men en som
icke övergav sin post, var Sveriges drottning, Ulrika
Eleonora. I dessa svåra dagar visade hon ett mod och
sinneslugn, värdigt Karl XII:s syster. Samma afton, som drabbningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
