Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköto i fästningen, lät Lillie fylla med skanskorgar, och med
sina kanoner tilltygade han Tordenskiolds fartyg mycket illa.
Fram på morgonen blevo dessa även utsatta för beskjutning
från några kanoner i land, vilka överste Staël von Holstein
med stora svårigheter lyckats få ditsläpade. Då uthärdade
danskarne icke längre utan drogo sig ur eldlinjen och
upphävde belägringen efter en förlust av ett par hundra man.
Men alltjämt höll Tordenskiold Göteborg blockerat och
huserade med sina galärer i skärgården. Natten till den 27
september gjorde han ett tredje och sista anfall på staden vid
Göta älv. Han upprepade nu sitt försök från år 1717 att i
nattens mörker tränga sig förbi Älvsborg och överraska den
eskader, som låg i Nya varvets hamn därinnanför — om
ett besittningstagande av Göteborg var det denna gång
icke fråga. Uppgiften var alltså denna gång mera
begränsad än för två år sedan, men till gengäld lyckades
företaget nu bättre.
Tre galärer och tio slupar av Tordenskiolds flotta lyckades
lastade med brandämnen komma förbi så väl Nya Älvsborg
som batterierna på stranden utan att på minsta sätt bli
störda. Befälet på fästningen fördes ej längre av Lillie utan av
den ordinarie kommendanten, överste Gadde, som nu —
tyvärr, måste man säga — hunnit friskna till igen. Han hade
varit nog oförsiktig att indraga den nattliga bevakning med
två patrullerande slupar, som Lillie låtit anordna till
fästningens tryggande. Ty en sådan fräckhet som Tordenskiolds
hade Gadde icke kunnat tänka sig.
Tordenskiolds båtar kunde därför landsätta en del av
sitt folk vid Nya varvet. Han hade låtit soldaterna vända
det blå fodret på sina röda vapenrockar utåt, för att de
skulle bli tagna för svenskar; och när de anropades av
den svenska vakten, svarade deras kapten: »Ni behöver
inte ropa så högt, för vi äro goda vänner och ha en
hop fångna jutar med oss.» Han ville nu bara låta sitt
folk värma sig ett tag och bad därför att få veta, var
vakten låg.
Posten, som var tysk och tillhörde ett sachsiskt regemente,
tog den brutna svenskan för god; och så kunde Tordenskiolds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
